Kaos.

Jag är verkligen den personen som inte vill få andra att må dåligt. Jag är den personen som vill få andra att vara glada, inte fejk glada - utan glada. Jag går runt själv o är glad och försöker sprida så mycket glädje omkring mig som möjligt för att andra ska bli glada. Med glädje så är det lättare att jobba, umgås och komma igenom livet.
 
Men en sak som jag verkligen känner nu.. det är att när man väl kommer hem o ser in i ens hjärta hur man själv EGENTLIGEN mår så är man hur ledsen som helst. Jag bär på så mycket just nu och det mesta utav det kan jag inte berätta...
 
Det är så lätt för mig att verkligen bära någon annans börda. Jag tar på mig den och sedan bär jag den. Gråter, mår dåligt och mycket mer pga att man bara tar på sig allt det här... helt sjukt.
 
Jag är tjejen som vill få andra glada.
Jag är tjejen som vill få andra glada på djupet.
Jag är tjejen som vill ta bort ledsamhets masken på andra människor,
och bara dela en äkta glädje.
Jag vill ta bort andras masker och kasta dem i havet.
Men något jag märker är:
Att dessa masker som jag hatar bär jag på själv.
o denna glädje som jag tror att jag har så att jag kan sprida dem vidare.. har jag inte.
Inte den ÄKTA glädjen.
Och den där ledsna minnen som jag inte vill ha - den har jag.
Dessa bördor som jag inte vill att andra ska bära - de bär jag.
Hur länge ska jag orka? o vad gör jag när jag inte orkar mer?
... Jag vet faktiskt inte.
 
Jag är utbränd, och jag vet det. Hur ska jag orka att ställa mig upp igen?

Mitt i kaos så kommer Guds ord.

"Jag älskar dig. Du är inte fördömd, för det handlar inte om prestationer.
Det handlar om att jag verkligen älskar dig."
- Jesus 15/10-12 - idag, böneskolan.
 
Tack Jesus!

Ny dag - nya möjligheter.

Okej okej, jag har varit sjuk sedan jag typ kom tillbaka ifrån Ribbingebäck - MEN jag börjar bli bättre o då ser jag denna dag som en dag med nya möjligheter! =)
 
Idag så kommer halva bibelskolan till oss. Faktum är att de redan är här men att jag gick undan lite o tog alvedon - ont i huvudet. Så tills den börjar verka så är jag nog här inne ett tag o skriver lite. Men nu är de här pga en finfin flicka som är här under helgen o hälsar på - Elina!
Elina är en tjej som har bott med oss och gick första året på bibelskolan tillsammans med oss.
Iaf, hon är här o då bara måste vi ha en lite bibelskolefest med äppelpaj o trevligt umgänge! =) Alltid kul!
 
Btw. Jag pratade med min mor i telefonen nu. Alltid lika trevligt kan jag ju bara säga. Men iaf hon jobbar som lärare o i år har hon fått en härlig klass.... alltså en väldigt krävande klass som kräven väldigt mycket jobb etc. Be gärna för henne! Hon behöver förbön!
Men iaf, vi pratade om bibelskola. Jag hoppas verkligen att hon får gå bibelskola snart! Hon vill ju verkligen men det är saker ivägen... men hon vill också gå den bibelskolan som jag går! Hon ser på gudstjänster ifrån Livets Ord o vill att jag ska skicka böcker som jag får ifrån kurserna. Jag är så glad över att Gud har lagt en sådan glöd i henne att söka och tjäna Gud! Tacksam!
 
ne nu ska jag försöka vara social, eller något liknande. Ha det bäst läsare!
 
Studying - summer - missing!
 
Fridens!
 

Ribbinebäck!

Åhh vilken glädje! I morgon bär det av, till underbara Ribbinebäck på retreat! (eller hur det nu stavas...) Men underbart kommer det bli! (: Har saknat det stället. Skogen, friden och kapellet. Men framförallt har jag saknat skogen! Naturen är ju helt fantastisk! Är man ändå lite uppvuxen med det så är det svårt att inte sakna det när man inte har varit nära naturen på länge! Tänk dig, skogspromenader, prata med den helige ande, gågå o åter gå i en underbar natur som vittnar om Gud! Hallelujah! (Blir helt salig här hemma då man sitter på golvet o tänker på naturen! Tjoho!) 
 
Jaja, jag har börjat fundera lite mer på vad jag ska göra efter bibelskolan. Jag har tänkt på att vara kvar här i Uppsala. Jag har ett bra boende o ett bra jobb och vänner här. Jag kan tjäna ihop pengar till att betala det jag är skyldig men också samla för att åka ut på mission. Dock vet jag inte om det är det jag vill göra resten av mitt liv - med andra ord, Gud har inte kallat mig till det. Men det är något som ligger mig varmt om hjärtat tror jag - men det gör mycket annat också... villigmaja hej ja hej! ;)
Iaf, jag har också börjat fundera (igen) på att flytta hem till Falköping. Men det känns så bekvämt bara. Jag o en vän hade den diskussionen härom dagen. Just detta att det är inte bara jag som känner att det gamla är förbi. O framförallt att just detta bibelord har kommit till en (alltså inte bara jag utan flera som har fått samma tankar) : En profet kan inte verka i sin hemstad för att han kommer inte bli betrodd.
Det jag menar är att det jag känner att jag har fått ifrån Gud här uppe är rätt så svårt att försöka ta med sig hem igen och försöka utöka det och växa i Gud i de gåvorna. Jag testade lite i sommras, min slutsats var - jag kommer svalna, kalna, falla om jag blir kvar här. Inte för att det skulle vara fel på församlingen, eller vännerna eller platsen - nej verkligen inte! Allt det där är ju underbart! Meeeeen, jag skulle inte kunna växa i min fulla kapacitet i Gud så som jag vill! Det var ju trotts allt därför jag flyttade hit o började bibelskolan från första början - att hitta vem jag är i Gud o komma ut i full kapacitet i Gud. Inget är jag i mig själv men i Gud är jag precis det han har skapat mig till att vara - hans barn.
 
So what to do then? Ärligt talat, jag vet inte. Jag väntar på att Gud ska tala o tills dess så ser det ut så här, (som det var senast han talade till mig också.) : Nu är jag här, jag är på bibelskolan, då ska jag också fokusera på det jag gör här o på Gud. Sen när det är dax att gå in i nästa period i livet så kommer Gud att visa det för mig! Det är en tro om hoppet som jag verkligen inte har sett än, men det kommer!
 
Sommaren då - vad hände?
Mycket! Jösses!
Mycket bra och mycket jobbigt o svårt. Hur bearbetar man pannkaka på pannkaka har jag börjat fundera på, mitt svar är - du bearbetar inte, du käkar pannkakan o sedan säger 'mmh! Det var gött!' med ren väskötsdialekt!
Ne, skojar. men jag har tänkt på det. Det är nog inte bara mig det handlar om i den här situationen. Du vet, en stor eller mindre kris händer i ditt liv o när du precis är färdig med den så kommer ännu än o du hinner inte smälta det du nyss gick igenom för att du måste ta spaden o börja arbeta igen. Tillslut har kris efter kris bara byggt på o du kämpar som en grävmaskin men samtidigt som du gräver bort jord så regnar det jord från himlen.
Jag vet att man borde lämna allt på Jesus - o jag vet att jag då också får kraft att fixa alla dessa jordhögar o pannkakor.. men. när vet man att nu är man färdig? Inte död alltså... tjena.. nej jag menar, din bearbetningsprocess. När vet man när man är färdig? När det slutar regnar jord från himlen? När pannkakan har slutat dunka ned på köksbordet? Men hallå... då är man ju död! För då lever man ju inte om problemen ska sluta komma... Det jag menar är - Vi lever ett liv där det alltid uppstår problematik. Som också kan leda till en mindre eller större kris, vilket i de flesta fallen leder till. Om man ska vänta på att gå vidare i ens liv när allting är över - när vet man då när man ska gå vidare? Börja leva ett 'normalt liv' ?
 
Jag tror att man får lämna allt till Gud o framförallt TILLÅTA honom att ta krisen o TILLÅTA honom att bearbeta i ditt liv. MEN - fortfarande - när vet man att man KAN leva ett normalt liv igen?
 
Som ni antagligen vet - vilket jag inte gör så värst hemligt - så dog min pappa för snart 2 år sedan. Jag har märkt att jag verkligen har hamnat i sista fasen i krishanteringen - nyorgenteringsfasen. Alltså, en fas som jag alltid - hela livet - kommer att vara i. Ibland så kommer något minne upp om pappa o jag kan känna sorg för en stund men inte längre än en dag. Jag har kännt så här sedan jag slutade ettan på bibelskolan. Dels för att jag märker det själv men också för att Gud uppenbarade det för mig på böneskolan en gång - vilket var fantastikst btw.
Men jag blir så fundersam när andra kan säga att man fortfarande bearbetar. Gör jag det verkligen? O om jag gör det, varför känner jag mig så 100 procentigt säker att jag inte är i den fasen? O om jag inte är det, hur går jag vidare till ett 'normalt' liv igen? O vad ÄR ett ''normalt liv' ?
 
snacka om att skriva av sig! Detta har jag tänkt på i några veckor men faktiskt inte har kunnat sätta ord på det. Förens nu. Där ser man.
Iaf, snabb tanke - jag tror jag helt enkelt ska sluta lyssna på vad andra tror att jag är någonstans o bara lita på vad Gud har uppenbarat och vad jag själv känner så får de andra helt enkelt bara fatta grejen att jag inte är i bearbetningsfasen längre - hur lång tid det tar vet jag inte, men jag hoppas att de fattar snart. (:
 
Jaja, nu ska jag sööööva! ^^
(Fick bli kvällens bild. :) )
 
Fridens! :)

Nunna nästa?

För någon natt sedan så sov jag över hos en vän, vi kom på en fantastiskt bra idé! Vi sa att vi ska bygga ett kloster! o det ska heta 'No mik!' o så ska vi ha fantastiskt fina svarta kläder på oss, från topp till tå, som det står med vit text: 'Mos prek!' o så ska vi hälsa på varandra med att säga: 'Zoti të bekoftë.'
Om du inte är alban så lär du inte förstå så mkt... o använd inte google översättning för senast vi testade med stavning o göjjs så blev 'no mik' = 'Tja, en mikro!' ... inget bra kloster namn..

Ne 'No mik' betyder = ingen pojkvän. Lite bättre klosternamn ;)
Sedan betyder 'Mos prek' = Rör ej! .. mkt bra klädval! ;)
O så måste vi välsigna varandra i Guds hus så då säger vi Zoti të bekoftë, som betyder: Gud välsigna dig! (: Det sista var iaf seriöst o bra! ;)

Nee, men jag ska inte bli nunna men jag har alltid faccinerats utav nunnorna! Asså, tänk att av hundra procent fokusera på Gud o inte killar. För det är nästan det enda vi söker som människor, en livspartner. (lika bra att lägga korten på bordet, hallå?) nemen, vi föds o vi dör. Vi föds, leker, växer, blir kära, gifter sig, skaffar hus, hund o volvo o är allmänt inne i ett tråkigt svenskt liv... det måste finnas mer, right? GUD! Gud min vän, Gud ger dig mer, han ger dig ett liv!

Så det nunnorna egentligen gör: de lever livet! Kanske ser 'tråkigt' ut på utsidan, men på deras insida så forsar det utav levande vatten som är Guds egen ande som de lever helt o fullt för! DET mina vänner, kallar jag hänggivenhet!

Mmh, jo. Jag kan vara helt ärlig, så fort det har varit en kille som var en fantastisk 'prins' o som bli en 'airbag' så säger jag jämt att jag ska gå i kloster! O faktiskt har jag sagt så i några år o fick faktiskt veta att min mamma har också alltid sagt så när hon har växt upp! Hehe, lite kul faktiskt.
Men ändå, dessa tankar har nog alltid funnits hos mig: Att det är faccinerande så hänggivet liv nunnorna lever. Kanske, kanske inte, men ändå kanske skulle det livet vara för mig. Vore rätt amazing faktiskt, ärligt talat.

Eller så kan jag bara gå i kloster i ord ist ;)


Fridens! (:

Hör ni som har öron att höra med!

Någon sa en gång så här: 'Det är när Gud är tyst som han vill att du ska lita på vad han en gång har sagt till dig.' En annan har sagt: 'det står i ordet att du ska höra, du som har öron att höra med! Detta handlar självklart om andliga öron. Om du hör Gud, lyssna då.'

Jag vill höra Gud nu! Jag vill så otroligt gärna höra vad han har att säga om den här situationen! Men ist är det tyst... Jag vet att Gud har talat till mig förr om olika saker o ting men de han har sagt har inte rört min fråga: Varför, varför hände det här o det här? Varför ska jag få stå här med konsekvenserna o inte veta vad jag ska gå?

Jag vet inte, det enda jag har fått är: 'Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.' Båda de två vägarna som jag ser framför mig som jag kan gå så kommer mitt hjärta bli skadat... Än en gång så får jag inte svar på min andra fråga: Finns det någon annan väg? Om inte, vilken väg ska jag då ta?

Hjärtat kan bli skadat utav många olika saker! Jag tror att det första som kommer upp när man tänker hjärta - kärlek. Men det finns så mycket mer som hjärtat kan ta skada på! Ex om någon går bort - hur ska hjärtat läkas? Vem ska man prata med och inte? Vart ska jag gå o vad ska jag göra? tiden går o dagarna går men jag står kvar i samma fråga - vart ska jag gå?
Ett annat ex på ett skadat hjärta - utnyttjad, misshandlad, mobbad, besvikelse. Vad gör man? Vart vänder man sig? Vart går man? Hur hanterar man situationen?
Vanliga frågor, och ofta gör vi fel val.

Jag har gjort fel val, ofta och många gånger, men alltid har jag vänt mig till Gud o Gud har hjälpt mig. Du förstår, det är endas Gud som kan läka ett skadat hjärta. Men, när Gud är tyst är det då för att han vill att du ska lita på vad han redan har sagt ELLER så är han inte tyst, det är bara du som måste ta bort 'vaxet inne i öronen.' Öppna din bibel, be och prisa Gud, då kommer du Gud närmare o du kan lättare höra hans röst!

Hör du som har öron att lyssna med! Hör hans röst, hör hur han vägleder dig, hör hur han ropar ditt namn, hör hur han ropar: Kom till mig ty det är endast jag som kan hjälpa dig att läka, det är endast jag som kan omfamna dig till fullo! Andra skulle kunna finnas där ett tag, de kanske t.o.m. sliter ut sig för din skull - men de orkar inte att ta på sig ditt ok o samtidigt bära sitt eget. Okunskap, oken ska kastas på mig för att ni båda ska kunna stå upp! Jag har redan tagit ditt ok! Men förlita dig inte på människor, i dem kan du bli läkt till en viss del, men läkandet kommer rivas upp om de lämnar o du står ensam kvar, vilket kan hända. För du måste kunna gå själv.
Nej, förlita dig på mig mitt barn, jag lämnar dig aldrig och jag omsluter dig alltid! Jag ger dig ny kraft för varje dag o jag bär dig även om du inte orkar gå! Kom, kom till mig med din börda, jag ska ge dig frid.

Varför kan jag skriva så där? Jo för jag vet hur han ropade till mig när min pappa dog. I varje kris är Gud nära, han är iofs alltid nära, men vi är känslomässiga varelser o det är speciellt när vi behöver tröst och närhet som har möter våra känslomässiga behov. Men han vill fortfarande att du o jag litar på honom, vilket vi också bör göra.

Men min fråga är: Hur ska jag lita på något som inte har blivit sagt? Det är sagt är: allt kommer bli bra. Det kan jag lita på! Men det som jag vill ha svar på har jag inte hört, svar på: Vilket håll ska jag gå o hur ska jag ta allt det här? Vad ska jag göra nu?

Jag minns när min pappa dog, allt stod så stilla. Allt i mitt huvud var stilla, varenda rörelse jag gjorde var en rörelse av slowmotion, men allt jag såg runt omkring gick jätte fort. Så fort så jag tillslut blev arg på människorna runt omkring! Hur kunde de köra bil jätte snabbt, bara köra förbi när det hade hänt något så tragiskt som att MIN pappa hade dött! Inte en min hade människorna runt omkring mig, ingen såg mig ingen brydde sig. Helt plötsligt handlade allting om mig. Helt plötsligt kändes det som att jag skulle vara i centrum av hela världen, jag o bara jag för att det var MIN pappa som var död. Död... innan hade inte orden o de tre bokstäverna någon betydelse, nu svider det i varje litet utal och i varje liten bokstav jag skriver när jag skriver ordet. Död. Kort o kanske obetydligt för många men så kraftfullt och betydelsefullt för alla.

Ja, jag skriver detta med tårar. Bara för att det är ett o etthalv år sedan o jag har läkt i mitt hjärta ifrån en sorgeprocess som jag la i Guds händer, så betyder det inte att jag inte har saknad. Självklart finns saknaden kvar o självklart så kommer den alltid att finnas kvar. Det är min pappa, vad trodde du?

Men om Gud är rättfärdig och mäktig att hjälpa mig igenom det där, då är han också rättfärdig och mäktig att hjälpa mig igenom det här. Där jag står just nu!

'Lita på mig, ty jag är Han som håller allting i min hand och som har skapat dig försiktigt och kärleksfullt.'







fridens.

För 3 år sedan...

helt plötsligt känns det som att jag åker tillbaka i tiden, tre år tillbaka. Smärtan kommer upp igen. Även om jag inte vet att det är så, men det är så det är sagt för länge sedan i alla fall.. Samma låt som jag började spela för tre år sedan spelas då än idag.

Helt plötsligt fick texten liv igen.

"When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part
You roll outta bed and down on your knees
And for the moment you can hardly breathe
Wondering was she really here?
Is she standing in my room?
No she's not, 'cause she's gone, gone, gone, gone, gone....

When you're dreaming with a broken heart
The giving up is the hardest part
She takes you in with your crying eyes
Then all at once you have to say goodbye
Wondering could you stay my love?
Will you wake up by my side?
No she can't, 'cause she's gone, gone, gone, gone, gone....

Now do i have to fall asleep with roses in my hand
Do i have to fall asleep with roses in my hand?
Do i have to fall asleep with roses in my hand?
Do i have to fall asleep with roses in my hand?
Baby won't you get them if i did?
No you won't, 'cause you're gone, gone, gone, gone, gone....

When you're dreaming with a broken heart
The waking up is the hardest part"


Tack Gud för att du är trofast o rättfärdig att hålla alla dina löften! Tack Gud för att du har högre vägar o planer än mig och tack Gud för att DU ser hela bilden och inte jag! Tack Gud för att du och bara du är den som bär! Tack för att jag får gråta, skratta och dela allt med dig, du är den enda Guden som består!

Jes 55:8-9, Joh 14:1 och Pre 3:1. <3

fridens.

E.K.

Efter att ha varit ledig i cirka 5 dagar så blire (faktiskt) ÄNTLIGEN till att jobba i morgon! Ha lite o göra är alltid nyttigt! (:

Snart så rullar Europa konferensen in, alltså: på söndag den 22 Juli fram till söndag den 29 Juli så är Europa konferensen igång! LÄNGTAR!
För två år sedan åkte jag till Livets Ord Europakonferensen för första gången. Där talade Gud till mig! Han sa att jag skulle gå bibelskolan där, både årskurs 1 och 2! Vilket också blev en verklighet sen! O som också förändrade hela mitt liv! Jag ser fram emot vad Gud kommer göra på E.K. nu i år! Många liv kommer att förändras och många profetior kommer förhoppningsvis att sägas så att människors liv kan förändras till det bättre!
Glädje är vad det är när människor överlåter sig till Gud o låter honom ta ratten på bilen och styra iväg till ett underbart liv med Jesus. Det är ju resan med Gud som är det bästa!

Nepp, nu ska jag städa o fixa lite innan kvällens infomöte om E.k. ikv! Ha en välsignad dag läsare! (: 


Dagens bild.

Fridens!

Besök!

NU den här helgen så har jag fått besök utav min underbara moder! Helt otroligt vad roligt man kan ha det när man visar staden man har flyttat till, shoppas som två galningar o så är det prat i ett! Antingen har jag  något att berätta eller så har hon det, likheten är bara ett stenkast bort ifrån varann! Det är rätt galet vad lika man kan vara, mor o dotter. O ja, jag har saknat henne så som ni kanske hör! :P Hehe.
Min mamma fanns ju där som min bästa vän de 9 åren jag var mobbad. Det var inte förens efter mobbningen jag blev mindre "mammas lilla mors gris" o blev mer "mammas självständiga dotter." Men bara för att man har blivit självständig så betyder det inte att man växer ifrån ens mamma! hehe.

träffade en god vän till mig idag när jag o morshan skulle till stan. Lite roligt, han skrattade o sa: Se bara på dig Becca! Det är en annan typ av glädje, kinderna är rosa o du skiner som en sol, det är mamma kärlek det där! Haha. Inya i ett nötskal! Ska se sådan där glädje o lägga fram det på bordet, riktigt roligt att höra!

Dock så åker hon i morgon, men möte först och sedan lunch så jag har lite tid kvar! O dessutom så är det bara någon månad igen sen kommer jag ju hem till Falköping en sväng! :P Härligt! :)

Btw, från det ena till det andra!
Det där med tålamod.. kan inte någon ge mig tålamod? Please?! haha. Ne men det är ju det där att när Gud talar så vet man att det är viktigt att göra som han säger, han är ju ändå Gud o du är bara en liten människa. O det är alltid så att när jag frågar om något o han säger att jag kan göra det som jag har frågat om ifall jag kan göra MEN (det där 'men'et är inte alltid lika kul.. det är desstumer prövande än kul.. :P ) så är det ju så att jag inte får göra det under en viss tid utan jag måste vänta o hålla på... första veckan funkar la... andra är lite jobbigare... speciellt om man inte har så mycket jobb den veckan... sen kommer vi in på tredje... kära nån! O dessväre så vet man att man måste vänta ett tag till... Tiden går långsamt ibland!
Men faktiskt så är det bara några dagar kvar! Det har varit smärtsamt, hoppfullt, tröstande, ledsamt, andligt o massa massa känslor av olika slag där man vet knappt varken ut eller in! Man visste hur man ville ha det i början, man visste ALLT! Men när tiden börjar närma sig så börjar man förstå att allt kan faktiskt hända efter det där telesamtalet, efter den där fikan och efter det där snacket! Anything! Det betyder att mina planer kan gå i kras lika fort som en jätte krossar en myra.. dear lord help me!

Meeen det är väl det där som är så bra med tiden. Det är det där som är så bra med Gud! Gud vet att iaf jag behövde tid! Tid att tänka på vad man vill, vad man ska säga, vad man ska göra, hur man ska göra det o hur man ska gå till väga med allting. Skit läskigt, men ändå rätt spännande på samma gång!

Jag har verkligen förstått under de här veckorna att det finns mer för mig o vad egentligen det kristna livet handlar om! Så mycket där man har bett i enlighet med Guds vilja, nästa sekund händer det! (inte vinna på triss alltså..) o det bästa är: Den Helige Ande är bara där för att vägleda, forma och uppmuntra! Det betyder att det man ber om till honom tar han hand om, han vägleder mig i mina beslut så det blir rätt, formar mig på vägen och uppmuntrar mig på den väg jag vandrar! Oavästt om vägen är tuff eller lätt! Oavsätt om jag ska vänta o bara låta saker o ting verka (utan att jag påverkar) o sedan låta tiden o Gud göra sitt o dessutom komma närmare Gud under tiden o efter tiden har gått så kan man göra något eller om man inte ska vänta o handla.

Predikaren 3:1 - Allt har sin rättan tid!

Det är rätt sjukt för oavsätt vad så när det har handlat om tålamod så påminns jag ALLTID om det här bibelordet! Varför? Jo inte bara för att jag ska lugna mig o sluta aggera o ist bara vara åskådare o kolla på när pappa jobbar, när Gud gör sitt verk. Ne inte bara det, utan också att man märker att den Helige Ande vägleder en till att ha tålamod, dha formar mig till en tålmodig människa som uppmuntrar mig att se det bästa utav hans verk! O även om allting inte blir så som jag ser o som jag tror så är det ändå så att det blir något bättre, för att jag har verkligen gett det till Gud!

Oavsätt vad det är för situation jag står i nu, så är inte själva det det viktiga (som du märker så är det inte det jag lägger vikten på.) Ne, det jag lägger vikten på är att i varje situation där Gud säger 'vänta' o man verkligen väntar så uppmuntrar den Helige Ande en att hela tiden vänta tills situationen är redo att handlas i! O Dessutom så är det så att Gud vill forma alla människor (inte bara mig) till att ha tålamod, vilket är faktiskt ett utav de problemen vi har som mest! Antingen har man inget tålamod o bara handlar utan att blinka o utan att tänka efter på vad det var man egentligen gjorde o konsekvenserna utav det kan bli jätte stora! Eller så är det så att man säger att man har tålamod o inte går in i en enda fight av diskussion, aggerande eller tillrättanvisande, vilket jag inte kallar att man har tålamod med människor utan det kallar jag feghet, räddsla och fruktan! Det är en LÖGN om du tror att det där med att inte gå in i fighter är tålamod med människor!

Jaja, tålamod, bra gåva men det gäller att vara lyhörd till den Helige Anden så att man vet när man ska backa, vara tyst eller när man ska göra sin röst hörd och aggera! Inte varje dag som man verkligen lyssnar, mest så pratar vi om våra problem till Gud men min fråga är: Hur ska du få svar på dina problem om du inte lyssnar på han som kan ge dig svaren? O dessutom, du säger att du vill lära känna Gud, min fråga är: Hur kan man lära känna någon o ha en relation med någon man inte lyssnar på eller till? Då är det envägskomunication, envägskomunication skapar inga relationer, det skapar bara avlastning.

Gud kommer ställa ett folk på sin högra sida o ett annat på sin vänstra. Han ska vända sig om till en utav sidorna o säga: Vilka är ni? Jag känner er inte, gå bort ifrån mig!

Allt handlar om att Gud har sänt sin son till jorden för att han älskade oss så oerhört mycket, även om han viste att vi skulle döda honom! Av NÅD har Gud låtit sin SON dödas, där sonen TOG VÅRA SYNDER/FEL I DITT O MITT STÄLLE! Du förstår, bibeln säger: Syndens (synd=trottsar Gud, 10 Guds bud gör det synligt för oss vad som är synd.) lön är döden. Detta betyder: Syndar du så kan du inte komma in i himelen, varför? Jo för synden har ett straff o straffet är döden. Men Sonen tog din synd på sig, i sig o DOG I DITT STÄLLE! MEn eftersom sonen i sig själv inte hade syndat så förtjänar han egentligen inte döden o dessutom så är det så att han är Gud o Gud är allsmäktig därför kunde han också få liv igen, återuppstå! Då har vi kommit till den delen där 1) Sonen = Jesus lever. 2) Han kan förlåta oss våra synder för att han har redan betalt syndaskulden med sin död. Men han kan bara förlåta om DU VILL och om du ber honom att göra det. 3) När han förlåter oss våra synder så är vi rättfärdiga, vi står i rätten utan synd! Men vi måste också tro på att Jesus är Gud och låta honom bli Herre i våra liv för att vi ska kunna bli formade efter att bli som Jesus, bli som den perfekta människan som har vandrat på denna jord! 4) utan synd i oss och tron i våra hjärtan/frälsta så har vi rätt till himelen, att leva ett EVIGT liv med Gud.

Vill du lära känna Gud? Be då, lyssna på honom och låt honom forma dig! Hur formar han dig? Genom att du lyssnar på hans ord, läser vad han säger till dig! Läser vaddå? Bibeln.

Tacka honom för att han har gett dig liv, ett evigt liv! Lovsjung, sjung sånger till Gud! Står i Psaltaren (bibeln) att Gud tronar på vår lovsång! Alltså, han glädjs av den och litar på den att den är från ditt hjärta, en tacksamhets sång för vad han har gjort!



(Gammal bild!)

Ja, nu blev det predikan men underbart var väl bara det! NU ska jag upp om några timmar till en underbar Gudstjänst! :D Halle-lu-jah!

Fridens!

Oj oj!

Ojoj nu var det länge sedan man skrev! Men det har varit lite fullt upp här i Uppsala! Eller iaf på mitt jobb.. Jobbade mån,tis,ons ledig torsdag, jobbade fre,lör,sön ledig måndag o nu jobbar jag tis,ons,tor.... mkt jobb men ändå gott!

I helgen kommer morshan upp hit! ÄNTLIGEN! vad vi har trixat för att hitta någon ledig helg o det har varit pusslit men nu så, nu kommer hon på fredag till söndag! (: Ska bli skojigt! Dock vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på mer än att gå på Söndagsmötet o gå till det självklara Ikea för att äta lunch.. :P hehe. Får la hitta på något vettigt! ^^

Idag så har jag sovit 3 timmar... upp kl 5 - iväg till jobbet, jobba till 14, tränade någon timme, dusch, hämta min cykel, städa, somnade på soffan, snackade med Carro och nu ska jag sätta på en film innan det är dax att sova! Dagen i en enda mening, inte illa men fyyy vad tråkigt det här är i längden! Den enda jag inte har gjort i skillnad mot alla andra dagar är att spela piano.... jag ska inte bli panssionär! Så mycket har jag kommit fram till! Ap tråkigt! O om jag blir det (vilket de flesta brukar bli vid åldern av 60..) så ska jag vara en aktiv panssio!

Mission på heltid vore inte helt fel? ;) Faktiskt så har jag blivit jätte sugen på att dra ut någonstans (eller jag har ett land i skallen men ska inte riktigt dela det än...) på mission nu i Augusti! Är ändå ledig då o jag vill ut till något land o kötta i den Helige Ande!! Vill inte/orkar inte sitta här o vänta tills det börjar växa mossa på mig... eller vänta tills det är November på missionspraktik. Iaf, jag vill hitta på något, åka någonstans o prata om Jesus i Augusti! Vore inte helt fel om du frågar mig! :)
O jo btw, jag vet att jag kan ha mission där jag är, det gör jag varje dag! För någon dag sedan så hände något som var det rätt roligt faktiskt, jag fick mer tid på schemat att ha rast så när jag satt där o käka så var det en (av 10 andra) som frågade i princip om jag var Kristen. Det blev hel tyst i hela fika rumet o varenda kotte vände sig mot mig (TACK GUD!) o jag sa ja (självklart!) o sa att jag studerade på en bibelskola för att lära känna Jesus mer. Direkt kom det 20 frågor! Seriöst! Det var liksom fråga ifrån person nr 1 o direkt när hon var klar med sin fråga så frågade person nr 2 något helt annat o sedan frågade person nr 3 något helt annat! Haha! Så i 40 min (som min rast var på) så fick jag sitta där o besvara frågor om kristen tro, dela mitt vittnesbörd (om hur jag blev kristen alltså) och fick ge dem en inblick i att Gud är vår Far! Alltså, de hade väldigt mycket frågor om 10 Guds bud - enkelt att förklara varför de finns där faktiskt, vi kristna kronglar bara till det för oss själva - så jag berättade att det är precis som våra föräldrar som älskar oss så mycket att de inte vill att vi ska bli skadade, sårade eller liknande. Vad gör de? Jo de sätter upp regler - ex, lägg inte din hand på en varm platta, du bränner dig ju!
O det var hur underbart som helst! Varendra kotte lyssnade, gav frågor och man såg i deras ögon att detta var något nytt, det var något nytt för dem och de var hungriga! - Relation, Jesus, Far? Vaddå? Vad har jag missat? - Typ sådana frågor! Kanonkul att få vittna!

På Gymnasiet så gick jag runt i tre år o bara vittnade och fick vara ett vittne och ett ljus, det var fantastiskt! För grejen var den att efter ett halvår år av vittnande o pekande på Gud ('tjatande' i mina klasskompisas öron x) ) så var det nästan sällan jag som fick komma till dem, det var sällan jag behövde 'smyga' in samtalsämnet för mina klasskompisar o andra för de visste redan att jag var kristen och levde ut min tro till fullo! som sagt, jag behövde nästan aldrig komma till dem - det kom folk till mig ist! O vad frågade dem då? Jo: "Becca, kan du be för mig?" Jag fick verkligen be för människor i enskillda rum om hjälp o styrka i deras liv och allt från himmel o jord o det var så fantastiskt! Jag hoppas verkligen att det kommer ske samma sak här på mitt jobb!! De vet ju att jag är Kristen och att jag lever ut den kristna tron (vilket deras hakan vara nästan nere i golvet när man sa att man var oskuld och dessutom inte tänker ha sex före äktenskap och att jag dessutom inte dricker mig full! alltid en rolig reaktion att se! ) som kanske alla inte gör. Iaf, det var fantastiskt och nu är det bara att fortsätta att peppra, I LÖÖÖV IT!

Nepp, nu ska jag väll sätta igång den däringa filmen så jag hinner somna innan kl 2 inatt eller vad det nu var som jag somnade igår.

Livet leker, ciao!


Dagens foto!

Fridens!


Trött!

åhh vad trött jag är! Usch, den här förmiddagen var hemsk på jobbet, typ så! Dock så såg man ändå att Gud hjälpte mig att fixa till alla problemen! Underbart att ha en Gud som alltid är med en!
Men jag har jobbat idag o jag har fått göra allt möjligt idag med också stressen i ryggen! FY vad stressigt o det har varit en press till 1000 från 7 på morgonen enda fram till 11 ! BÄH!
Jag har fått göra allt ifrån att torka upp en veckas torkade gamla spyor till att tvätta nedkissad lakan. Ibland är inte mitt jobb det roligaste... meeeen åt andra sidan så är jag ändå glad att jag VET att jag har tjänat Gud idag! Det står ändå att Gud säger att det vi gör mot de minsta det har vi också gjort mot honom. (Matt 25:40-45) Jag vet inte med dig men jag tycker verkligen att en som är gammal, sjuk och inte ens kan klä på sig själv längre är en utav de minsta människorna! :)

Gud är god helt enkelt!

Nu ska jag sova i någon timme innan jag ska upp o fixa lite innan det blir fest här i huset! =) Nice nice! (Maria fyller 26 idag, GRATTIS! ^^ )

Nu är jag så trött så jag somnar sittandes... inget dagligt foto idag inte, men vi ses!

Fridens.

Dagens!

Halloj läsare! :)

Gårdagens muffins blev galet goa! Orkade dock inte ta kort på dem x) Men ni får nöja er med ett kort på mig ist :P

Igår så hände lite allt möjligt faktiskt! =) Skulle dra o handla till baket o då träffade jag en vän som jag inte har sett på lite mer än en vecka, trevligt att prata lite. (: sedan blev det ju baket då så klart. Sen kom Ellen till mig o fick smaka på min dumlemuffins (stolt över att de blev goa! (A) haha )
Efter det drog vi på möte på Livets Ord, riktigt nice! Jonas snackade om stormar i ens liv. O att tro byggs på erfarenheter. Om man har varit i en storm förr o man ser att Gud har lett en ut ur den stormen eller har sett att Gud har helat ens mamma, vän eller en själv så ser man att Gud har varit med en där o hjälpt en ut ur en svårighet. Etc.
Man vet också då att när man är i en storm nu så kommer Gud att vara med en igen för att han är trofast o rättfärdig att hålla sina löften, hans löfte är att han alltid kommer att vara med oss ända in till tidens slut.
Riktigt bra predikan som man behöver höra ofta! För det är ofta vi är i stormar! 

Efter det så blev det donken med hela ungdomsgänget, rätt kul fakitkst! Jag fick berätta mitt vittnesbörd för typ 5 andra pers och dessutom så fick man en helkvälls diskuterande om abort, tro, katoliker/protestanter och om programet Barn&fritid x) Diskution är roligt! (:

Yes det var gårdagen, dagens är:
Ikv så ska jag o Maggs dra till Ellen för att sedan dra oss till Ruth! Vi fyra har planerat lite tjejmys o planerat att bada även om det är iiiiiiskallt! Men vi SKA bada! Så det så! (känner på mig att vi kommer banga! min tro är inte stark i detta... )

innan dess så borde jag väl leka lite hemmafru o städa.... eller dra upp på det! (Städar man hela dagarna på jobbet så orkar man knappast att städa när man kommer hem! :P )

Nepp, nu får jag väl ta tag i mitt liv! Vi hörs! (:



Fridens!


Visdom!

Som en mycket vis kvinna sa en gång: För att sluta tänka så ska man hitta på något roligt!

Nu ska jag BAKA, det är roligt! Speciellt om man bakar DUMLEMUFFINS!! :D Det är pilligt, det är roligt o tar tiiiiiid! ;)

See yah med förhoppningsvis goda resultat! ^^



fridens!

Radions förbannelse. (Låter som en sago titel..)

Igår när jag var på jobbet när jag skulle städa hemma hos en person så hade de på radion, inget illa menat men oftast tycker jag inte riktigt om radio... de snackar om allt från himmel o jord o sätter på väldigt konstig musik ibland. Iaf, radion var på o helt plötsligt kommer en bra låt (kan du tänka dig..? )
Jag viste att den här låten har varit på min hjärna länge förr o jag vet att just den låten kommer att fortsätta att vara på min hjärna den här gången också. O det värsta med den låten är att man börjar tänka så sjukligt mycket på allting.. så som sagt, den låten har varit i min hjärna från igår eftermiddag tills nu... O jag har tänkt så sjukt mycket också... inte okej att vara en 'tänkare' !

"Nothing compares
No worries or cares
Regrets and mistakes
They are memories made.
Who would have known how bittersweet this would taste?

Never mind, I'll find someone like you
I wish nothing but the best for you
Don't forget me, I beg
I remember you said,
"Sometimes it lasts in love but sometimes it hurts instead." "

- Ur låten, Someone like you.


Jag funderar på om det är onskan av radion? Jag menar, de pratar om allting från himmel o jord så att man börjar tänka på små baggateller o skit o sedan har de på konstig musik o ibland bra musik som också gör att man börjar tänka på små baggateller o annat stort skit.. Beccas slutsatts: det är förbannelsen av Radio!

Så tills vi hörs nästa gång, håll dig borta från radion va? ;)

Fridens!

today! (:

Dagen såg ut så här imprimcip:

Träffa Ellen på stan för att ta en lunch tillsamman. Jätte mysigt! Länge sedan man har träffat denna underbara människa! :D
Jag o Ellen åkte ju då till Albanien tillsammans på missionsresa för några månader sedan, hon är verkligen min lilla alban! ;)
Sedan mötte vi upp Lovisa oså gick vi o shoppade lite grann, super nice! (: Träffade också på några Livets Ordare, Johannes o Ruth Karlsson o Maggie (min roooomie!)

Efter detta blev det att jag o Ellen o Lovisa drog o hyrde film o satt o pratade lite o hade allmänt mysigt o roligt! (:

Super härlig dag o måste verkligen göras om! NU blire att sova för i morgon blir att gå upp kl 5 o dra till jobbet... jippi! ;) Menmen, han får ju cash! :D

Var välsignade o gå i Herrens frid!



Fridens! (:

Trött som en apa!



Bäh!

Mina ögon är trötta som apor... hur det nu hänger ihop?
Men iaf, mina ögon är borta o jag är trött men samtidigt är jag INTE trött?! Blää...

Nu har jag jobbat 3 dagar i sträck o nu äre äntligen dax för lite ledighet! ^^ Jobbar 2 dagar denna veckan men nästa vecka blir hard work work! måndag-onsdag 7-16 o sedan fredag-söndag 16-22:30 .... jo jag tackar jag!

Idag har det ändå vart en rätt så nice dag, upp som vanligt vid 5, iväg till jobbet kl 6, jobba från halv 7-16.. i spöregn i stort sett hela dagen... men jag fick som tur var ett bra schema så jag har imprincip städat hos folk hela dagen! :) Halle-lu-jah ;)
Sedan blev det att dra iväg till staden o möta upp några goingar! Efter detta åkte man hem o där var kollektivet o robert på besök, taco + tjöt! (: Sedan har hela dagen gått ut på att chilla!! (Tar städ o tvätt i morgon... man ska egentligen inte ta med sig jobbet hem har jag hört... borde inte mitt jobb bidra med en städare till mig då, eller? ;) )

Nepp, godnatt data, natti bloggen o deffenitivt natti till dig!

Fridens!
/Bex.

Relationer.

Lite tankar som har varit nu det senaste är om relationer, familje-relationer, vänskap etc. Tänk vad gött det hade vart utan en massa msk runt omkring sig... tanken: 'Tänk om man skulle bli nunna o gå i kloster....' kommer finfint upp i mitt huvud! (Haha!)

Ne men, jag tror att många tänker på ett sätt att det hade varit gott att slippa en massa fölk hela tiden. Vänner sviker kanske lite för ofta, föräldrarna är 'puckon' i ungarnas huvud o pojk/flickvän är ju bara att slänga i väggen, typ ;)
Gott det hade vart att slippa det.. men om man vänder på steken då?
Vad hade du gjort utan dina 'puckon' till föräldrar? För det första hade du inte funnits... Aj* redan där alltså. O för det andra så hade du (om du nu mirakulöst har kunnat bli till utan dina föräldrar...) inte fått någon mat, omsorg eller husrum så att du hade kunnat klara dig.. så det hade inte gått heller. Men om du nu skulle fått mat o husrum så kan man knappast säga att de skulle bry sig om dig så värst mkt... o då hade du nog blivit väldigt psykiskt instabil.. såååå... utan dina puckoföräldrar så hade livet varit väldigt väldigt surt. Kanske dax att tacka dem ist för att du finns o är en normal och icke psykisk-instabil människa? Good idea! ;)

O utan vänner då? Kära nån.. utan de, som för övrigt kallas för 'din miljö' inom psykologiska termer, så hade du inte blivit den du är idag. Saker du har lärt dig om ex: relationshantering o krishantering eller vad du tycker,tänker och musiksmak etc, det skulle du inte ha i din personlighet utan dem! Du blir formad tillsammans med dem! O utan dem så hade du inte haft lika många bra minnen o skratt i bagaget som nu!
Dessutom så utan dina vänner, som kan svika dig ibland då o då för att de inte är lika perfekta som du, hade du inte haft en bra överlastare där du kan berätta om saker o ting som du inte kan snacka med dina puckoföräldrar om ;) Just kidding, men ändå sant.
Kanske dax att tacka dina vänner också?

O pojkvän/flickvän då... (nu talar jag mest bara om pojkvän göjjset.. jag menar,,, jag vill inte ha någon flickvän precis :P )
Pojkvänner.. de kan vara irreterande, oförståliga, korkade, känslokalla och allmänt konstiga. Men de kan också vara, snälla, offrar allt för en, förståliga (tänk att en kille kan vara oförståliga o samtigt förståliga.. o killar tycker att tjejer är konstiga ? ) smickrande och drivande. Helt enkelt, de är mänskliga de också. Visst äre bra?! Jag menar, det hade vart lite jobbigt om de inte hade varit mänskliga right? ;) utomjording typ så.
När du som flickvän är ledsen o du bara säger 'hej' till din pojkvän i tele, han vet dirr att något är fel, för att han har fått lära känna dig (förhoppningsvis..) o vad gör en pojkvän då? Jo han gör det vem som helst som bryr sig gör, frågar vad som har hänt. Omsorg. (Om han inte har det om dig så är du värt någon mkt bättre! PUNKT SLUT!)
Även ifall han kanske inte förstår allt vad du går igenom (om han hade gjort det så hade det nog varit lite läskigt tillslut..) så har han ändå omsorg om dig för den man älskar har man omsorg om!
Kanske dax att tacka din pojkvän också?

Vet du en sak? Dina föräldrar, dina vänner o din pojkvän är ingen slump. Någon har skapat dessa människor! Någon som har omsorg! Någon som älskar! Han heter Jesus.

Det står i bibeln att Jesus har omsorg om oss, därför vill han att vi ska prata med honom om ALLT som finns på våra hjärtan! O vad är omsorg då? Omsorg betyder o förknippas med: kärlek, omtänksamhet, tillsyn, skötsel och vård. Alltså, Jesus vill ta hand om dig för att han älskar dig. Jesus ser dig och han vill hjälpa dig o han hjälper dig, bara om du ber honom om det. Du kanske inte förstår vad som händer just nu o varför det händer, du kanske inte förstår den hjälpen du får av honom, men med tiden (när du blickar tillbaka) så kommer du att se att du fick den bästa hjälpen som någonsin kunde tänkas att få!

Om du är tacksam för dina vänner, föräldrar eller pojkvän/flickvän så kanske det är dax att också tacka han som har skapat dem? Kanske är dax att tacka Jesus för dina relationer.

"Och kasta alla era bekymmer på honom, ty han har omsorg om er."
- 1 Peterusbrev 5:7

"Var alltid glada, be oavbrutet, och tackar Gud under alla livets förhållanden. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont."
- 1 Tess 5:16-22


Några utan ungdomarna ifrån pingstkyrkan Falköping -09

Fridens!
/Becca.

Hejdå ledighet.

Nu har mina 5 dagars ledighet gått förbi... Kära nån, tiden går allt fort du! Men gott vare allt!

Snart så blire att gå (med lite halvdystra steg) iväg till bussen som ska ta mig till jobbet. Meeeen åt andra sidan, jag tjänar mkt cash! ;D

Btw, en happy news! OM EN VECKA ÄR JAG PÅ ETT FLYGPLAN PÅVÄG TILL ALBANIEN!!!! :D 35 grader varmt, peppra med Guds ord, åka flygplan för första gången, göra ett drama i ett fängelse, asså tjena, TAGGA! Helt sjukt! När vi beställde biljetterna var det två månader kvar, nu är det EN VECKA kvar!

Sjukt.

Ajaa, ha en underbar påsk nu allesammans! :D


Fridens! (:

Värdsidealet idag.

Vad säger världen att du ska se ut som? Om du är tjej, ja det är enkelt hur världen vill att du ska se ut. Smal, det är okej med muskler, inte för mycket så att du börjar se ut som en man. Men lite, du ska iallafall kunna vara någolunda stark. Mer då? Jo du ska träna och var hurttig samt äta en morot per dag för att nå upp till idealet.
Om du är man då? Hur ska du se ut, enligt världen? Jag är ingen man o jag är inte någon expert på det, men jag tror mig veta något om det. Du ska ha muskler. Armmuskler, benmuskler, magrutor, bröstmuskler etc etc etc. Och samma där, du ska vara hurttig och träna för att nå målet, att bli stor o att bli stark. o juste ja, du ska äta en massa protiner i pulverform på burk och en massa mat för att ha något att göra muskler utav.

Men vad säger du att du själv vill vara? O säger du att du vill vara stark m muskler och smal som en pinne, är det då vad DU vill eller är det vad världen vill?

Vi blir influreade av världens tänkande varje dag. av miljön som vi lever i, hela tiden. Och ju mer tiden har gått i den här miljön som vi har levt i, ju mer psykiskt instabilare har vi blivit. Varför är vi psykiskt instabila? Jo för att världen säger att du måste lyckas, annars är du inget. Och när du inte lyckas då, vad händer? Du mår dåligt. När du inte lyckas med jobbet, träningen eller med familjen på det där perfekta sättet som din miljö säger att du ska, ja då börjar vi må psykiskt dåligt och blir psykiskt instabila. Det är otoligt många i vårat samhälle som är sjukskrivna, går till pskykologer och terapefter. Det finns en anledning till det, självklart att de mår dåligt, men varför? Är det samhällets fel? Är det miljöns fel? Världsidealets fel? Eller är det ditt och mitt fel? 

Någonstans i mitten av allt det här så påminns iaf jag om att jag är inte perfekt. För jag lyckas inte med allting som jag vill. Träna, diciplin och plugg. Men jag är iallafall något som är naturligt, jag är mänsklig. Men bara för att man är mänsklig så betyder det inte att du ska sluta försöka göra det som är bäst för dig själv.

Vet du en sak? Miljön, som säger vad du ska ha på dig, hur du ska se ut, hur du ska lyckas med jobb och familj. Det, alltså miljön, är vi. Du och jag. Vi är miljön som säger vem som är snygg och vem som är perfekt eller inte. Om vi är miljön så är det vi som sätter upp världsidealen. Om vi är miljön så är vi också samhället. Om du är miljön så är det vi som står för varandras välmål. Om vi är miljön så kanske det är vårat fel till att andra mår dålig. Vi sätter krav på människor, att de ska vara si och så. Vi sätter en standar ribba för alla. Är det nyttigt eller sunt? Är det okej?

Om jag är miljön så kan jag också bryta en trend. Trenden att tycka som alla andra. Jag är ärlig i min åsikt när jag säger: Jag tycker inte att muskler är fint. Armmuskler, ja visst det är snyggt till viss gräns. Ser man blodkärl, nej tack. Magrutor, inte min grej. Jag förstår faktiskt inte grejen med att ha en man med 6-8 hårda rutor på magen? Det får mig att tänka på 6-8 fyrkantiga plast burkar fasttejpade på en stackars kille... fattar fortfarande inte grejen.
O det där med att vara smal, jo visst det är la snyggt. Men jag tycker inte att en pinne till tjej där benen syns o känns är snyggt heller. Okej, jag tycker inte om fett heller. Men när jag ser på en annan människa så bryr jag väl mig inte så värst mycket om hur han/hon ser ut angående fett? Kanske om det är någon man skulle vara intresserad utav, jag menar det är mänskligt det med. Det är så vi är och är skapade att vara. Människor som kollar efter en partner och kollar efter en aktraktiv partner.

Men vad är aktraktivt då? Jag tror att det är helt upp till dig själv. Men jag tror mestadels att det aktraktiva ligger i din personlighet, inte hur du ser ut. Visst, det spelar in men om du vill ha en bra kille/tjej så kommer du hitta en som går först och främst på din personlighet, inte på ditt utseende. Och om du är kristen, om du vill ha en riktigt andlig partner, börja bli andlig själv.

Det kanske är dax att sluta se på reklamsblad om hur 'just du ska vara' och det kanske är dax att sluta vara 'plastic' /vara någon annan än dig själv, och kanske börja bli den du själv vill att du ska vara. Om du vill bli ett muskelberg för att DU tycker det är snyggt så visst, be my gest, gör vad du vill så att säga. Men gör det för DIN skull och inte för någon annans, inte för att magasiner vill det eller för att du vill vara som alla andra. Om du vill bli smal som en pinne, go for it! Men som sagt, bara om DU vill det.
Och snälla, om du nu tänker träna för att nå ditt mål, gör det då på ett sunt sätt! Du som är tjej och vill bli smal, sätt dig inte vid toastolen och kräks för att du är desperat till att bli smal. O ät lite mer än en morot! Din kropp mår inte bra utav en morot om dagen, ät! O du framtida muskelknutte som läser det här, bränn inte ut dig. Var sund i din träning, det är bäst så om du vill träna och må bra. Det är en bra sak att må bra, ut och röra på sig. Men om du har fel mål, att bli så som världen säger att du ska bli, hur bra är det då?

Säger tre sista ord:
Var dig själv.



Fridens! (:

"Det är dax!" - Apan i Lejonkungen.

ibland får jag tre ord i mitt huvud:
"Det är dax!"

De orden får jag speciellt när jag tänker på något som är negativt i min personlighet eller i mina handlingar och jag anser att jag borde göra en förvandling. Alltså börja göra något åt det ist för att tänka på det och "tycka synd om mig själv"
Då kommer de där orden upp i skallen på mig och jag blir verkligen påmind om att jag faktiskt KAN göra något åt det! Det krävs bara en hel del disiplin (som jag är sämst på.. men det är inget ursäkt till att inte kunna förändra en situvation!) o sedan väldigt mkt vilja och bara göra det! Gör en förändring!!

På råga på allt så får jag också den där apan röst, han i Lejonkungen... Det kan vara nice för någon sekund, sedan förstår man allvaret.. Allvaret att det är faktiskt dax att förändras. Det är lika smärtsamt som om man får apans käpp i huvudet... aj. Men det blir ju iaf ett bra resultat av det iaf! =)

Jag har kunnat vara väldigt disiplinerad ibland. Ex i : Relationer, vart går gränsen? Jo den går här! Eller i mat, hur mkt får jag äta till lunch? Jo så här mkt! Inget godis? NEJ! Eller i ex pluggtid, ha en heldag till plugg och alltid ha en lucka för pluggande från måndag - fredag ifall jag behöver det. etc. Har jag verkligen bestämt mig för något så kan jag lyckas med det, i minnst sagt några månader iaf. Vilket kanske är allt vad man behöver för stunden.

Enyway. Jag tror att jag behöver slipa lite mer på min personlighet. Dra gränser. Vad får jag säga och inte. När man snackar med någon vän, säga ifrån om man snackar om något dumt eller något dumt om någon annan. Dra gränser när det handlar om hur jag beter mig. Hur långt in på natten någon får vara hemma hos mig. Hur mkt jag snackar i telefon (tro mig, tele räkningen har blivit rätt så höga det här året....) etc etc.
Gränser alltså... Intressant.

Vad händer om jag inte skulle dra några gränser då?
Ärligt talat. Om jag inte hade dragit några gränser för något hade jag nog kännt mig lite äcklad av mig själv faktiskt.
Tänk om du inte drar gränser? Gränsen på vad någon får göra emot dig? Säga till dig? Säga om andra? Det blir nästan tillslut som att du inte är något värt och alla runt omkring dig får göra vad de vill med dig...
Eller för oss tjejer, när en kille börjar flirta med en. Vart drar du gränsen? Hur långt får han gå? Hur hade jag blivit i min personlighet om någon kille fick gå hur långt han ville? Jösses, jag hade nog kännt mig som om jag var skräp. Att jag inte var speciell och att jag inte var något att ha. Att det fanns bättre tjejer än mig om jag tillät allting, vad som helst.
Eller skitsnack. Det råkar vi ut för allihopa. Vart drar man gränsen? Din polare säger något om någon annan. Kanske så att din polare säger vad någon annan har sagt till honom/henne i förtroende och säger det vidare till dig. Vad gör du med ditt nyfikna öra? Säger du helt seriöst till din polare: "Inte för att vara taskig men det här vill jag inte höra" ...

Jag har varit med om det en enda gång under mina 20 lååååga år här på jorden... kände mig helt plötsligt ass gammal.
Ne men, det är väl inte så mkt o säga om den grejen. Det var kort o gott så att jag hade berättat en personlig grej för min cellgrupp en gång i behov av förbön. Jag var lite orolig att just en person skulle berätta det vidare. Och när vi snackade lite om det så var jag påväg att berätta lite mer om det. Och personen sa så här till mig: "Inte för att vara taskig, men det här vill jag nog fakiskt inte höra."
Jag blev chockad faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig, så blev jag det. Men på ett bra sätt. Den personen vann mitt förtroende och respekt helt och fullt i de orden! Ingen har någonsin sagt så till mig, ingen har dragit en gräns på det sättet. Det fick mig att tänka till! Nu var detta ett tag sedan, men det är fortfarande nyttigt att höra och nyttigt att tänka tillbaka till. För i allt detta, i den berättelsen, så började jag att tänka: "Vart drar jag MIN gräns?"

Ju mer jag har tänkt på det, ju mer så börja jag tänka att det faktiskt är dax för en förändring i mitt beteende. Det är dax att dra gränser, för min egen skull. Och varför skriver jag det här på min blogg för? Jo för att skicka tanken vidare. Vart drar du din gräns? Är det dax för en förändring i ditt liv? Du fixar allt bara du vill.

O btw, något jag också har tänkt på. Allting man hör, tar in i sitt liv, är inte alltid nyttigt. Ex skitsnack. Det är inte nyttigt för dig att du lyssnar på skitsnack. Varför? Ja låt mig säga så här, det heter skitsnack av en anledning right? Snacket är fullt utav skit. Precis som en bajspåse som är full av skit. Någon slänger ut sig skitsnack = Någon kastar en bajspåse full av bajs på dig. Ska du tillåta personen kasta skit på dig? Oftast så brukar vi vilja det. Lyssna på skitsnacket alltså. konstigt nog. Och något vi brukar göra i nästa stund, det är att sprida det vidare, kasta bajspåsen vidare.
För det första: Du blir skitig.
För det andra: Du sprider skit om någon annan. Du gör illa någon annan samtidigt som du själv luktar skit.
För det trejdje: Andra människor tappar både respekten och viljan att umgås med en bajspåse.

Jag gör nog som den där apan, bara för att du ska vakna lite grann. Jag slår dig med en käpp i huvudet och säger de tre magiska orden:
"Det är dax!"





"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit."
- 2 kor 5:17





Fridens! (:

Tidigare inlägg
RSS 2.0