"Det är dax!" - Apan i Lejonkungen.
ibland får jag tre ord i mitt huvud:
"Det är dax!"
De orden får jag speciellt när jag tänker på något som är negativt i min personlighet eller i mina handlingar och jag anser att jag borde göra en förvandling. Alltså börja göra något åt det ist för att tänka på det och "tycka synd om mig själv"
Då kommer de där orden upp i skallen på mig och jag blir verkligen påmind om att jag faktiskt KAN göra något åt det! Det krävs bara en hel del disiplin (som jag är sämst på.. men det är inget ursäkt till att inte kunna förändra en situvation!) o sedan väldigt mkt vilja och bara göra det! Gör en förändring!!
På råga på allt så får jag också den där apan röst, han i Lejonkungen... Det kan vara nice för någon sekund, sedan förstår man allvaret.. Allvaret att det är faktiskt dax att förändras. Det är lika smärtsamt som om man får apans käpp i huvudet... aj. Men det blir ju iaf ett bra resultat av det iaf! =)
Jag har kunnat vara väldigt disiplinerad ibland. Ex i : Relationer, vart går gränsen? Jo den går här! Eller i mat, hur mkt får jag äta till lunch? Jo så här mkt! Inget godis? NEJ! Eller i ex pluggtid, ha en heldag till plugg och alltid ha en lucka för pluggande från måndag - fredag ifall jag behöver det. etc. Har jag verkligen bestämt mig för något så kan jag lyckas med det, i minnst sagt några månader iaf. Vilket kanske är allt vad man behöver för stunden.
Enyway. Jag tror att jag behöver slipa lite mer på min personlighet. Dra gränser. Vad får jag säga och inte. När man snackar med någon vän, säga ifrån om man snackar om något dumt eller något dumt om någon annan. Dra gränser när det handlar om hur jag beter mig. Hur långt in på natten någon får vara hemma hos mig. Hur mkt jag snackar i telefon (tro mig, tele räkningen har blivit rätt så höga det här året....) etc etc.
Gränser alltså... Intressant.
Vad händer om jag inte skulle dra några gränser då?
Ärligt talat. Om jag inte hade dragit några gränser för något hade jag nog kännt mig lite äcklad av mig själv faktiskt.
Tänk om du inte drar gränser? Gränsen på vad någon får göra emot dig? Säga till dig? Säga om andra? Det blir nästan tillslut som att du inte är något värt och alla runt omkring dig får göra vad de vill med dig...
Eller för oss tjejer, när en kille börjar flirta med en. Vart drar du gränsen? Hur långt får han gå? Hur hade jag blivit i min personlighet om någon kille fick gå hur långt han ville? Jösses, jag hade nog kännt mig som om jag var skräp. Att jag inte var speciell och att jag inte var något att ha. Att det fanns bättre tjejer än mig om jag tillät allting, vad som helst.
Eller skitsnack. Det råkar vi ut för allihopa. Vart drar man gränsen? Din polare säger något om någon annan. Kanske så att din polare säger vad någon annan har sagt till honom/henne i förtroende och säger det vidare till dig. Vad gör du med ditt nyfikna öra? Säger du helt seriöst till din polare: "Inte för att vara taskig men det här vill jag inte höra" ...
Jag har varit med om det en enda gång under mina 20 lååååga år här på jorden... kände mig helt plötsligt ass gammal.
Ne men, det är väl inte så mkt o säga om den grejen. Det var kort o gott så att jag hade berättat en personlig grej för min cellgrupp en gång i behov av förbön. Jag var lite orolig att just en person skulle berätta det vidare. Och när vi snackade lite om det så var jag påväg att berätta lite mer om det. Och personen sa så här till mig: "Inte för att vara taskig, men det här vill jag nog fakiskt inte höra."
Jag blev chockad faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig, så blev jag det. Men på ett bra sätt. Den personen vann mitt förtroende och respekt helt och fullt i de orden! Ingen har någonsin sagt så till mig, ingen har dragit en gräns på det sättet. Det fick mig att tänka till! Nu var detta ett tag sedan, men det är fortfarande nyttigt att höra och nyttigt att tänka tillbaka till. För i allt detta, i den berättelsen, så började jag att tänka: "Vart drar jag MIN gräns?"
Ju mer jag har tänkt på det, ju mer så börja jag tänka att det faktiskt är dax för en förändring i mitt beteende. Det är dax att dra gränser, för min egen skull. Och varför skriver jag det här på min blogg för? Jo för att skicka tanken vidare. Vart drar du din gräns? Är det dax för en förändring i ditt liv? Du fixar allt bara du vill.
O btw, något jag också har tänkt på. Allting man hör, tar in i sitt liv, är inte alltid nyttigt. Ex skitsnack. Det är inte nyttigt för dig att du lyssnar på skitsnack. Varför? Ja låt mig säga så här, det heter skitsnack av en anledning right? Snacket är fullt utav skit. Precis som en bajspåse som är full av skit. Någon slänger ut sig skitsnack = Någon kastar en bajspåse full av bajs på dig. Ska du tillåta personen kasta skit på dig? Oftast så brukar vi vilja det. Lyssna på skitsnacket alltså. konstigt nog. Och något vi brukar göra i nästa stund, det är att sprida det vidare, kasta bajspåsen vidare.
För det första: Du blir skitig.
För det andra: Du sprider skit om någon annan. Du gör illa någon annan samtidigt som du själv luktar skit.
För det trejdje: Andra människor tappar både respekten och viljan att umgås med en bajspåse.
Jag gör nog som den där apan, bara för att du ska vakna lite grann. Jag slår dig med en käpp i huvudet och säger de tre magiska orden:
"Det är dax!"
"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit."
- 2 kor 5:17
Fridens! (:
"Det är dax!"
De orden får jag speciellt när jag tänker på något som är negativt i min personlighet eller i mina handlingar och jag anser att jag borde göra en förvandling. Alltså börja göra något åt det ist för att tänka på det och "tycka synd om mig själv"
Då kommer de där orden upp i skallen på mig och jag blir verkligen påmind om att jag faktiskt KAN göra något åt det! Det krävs bara en hel del disiplin (som jag är sämst på.. men det är inget ursäkt till att inte kunna förändra en situvation!) o sedan väldigt mkt vilja och bara göra det! Gör en förändring!!
På råga på allt så får jag också den där apan röst, han i Lejonkungen... Det kan vara nice för någon sekund, sedan förstår man allvaret.. Allvaret att det är faktiskt dax att förändras. Det är lika smärtsamt som om man får apans käpp i huvudet... aj. Men det blir ju iaf ett bra resultat av det iaf! =)
Jag har kunnat vara väldigt disiplinerad ibland. Ex i : Relationer, vart går gränsen? Jo den går här! Eller i mat, hur mkt får jag äta till lunch? Jo så här mkt! Inget godis? NEJ! Eller i ex pluggtid, ha en heldag till plugg och alltid ha en lucka för pluggande från måndag - fredag ifall jag behöver det. etc. Har jag verkligen bestämt mig för något så kan jag lyckas med det, i minnst sagt några månader iaf. Vilket kanske är allt vad man behöver för stunden.
Enyway. Jag tror att jag behöver slipa lite mer på min personlighet. Dra gränser. Vad får jag säga och inte. När man snackar med någon vän, säga ifrån om man snackar om något dumt eller något dumt om någon annan. Dra gränser när det handlar om hur jag beter mig. Hur långt in på natten någon får vara hemma hos mig. Hur mkt jag snackar i telefon (tro mig, tele räkningen har blivit rätt så höga det här året....) etc etc.
Gränser alltså... Intressant.
Vad händer om jag inte skulle dra några gränser då?
Ärligt talat. Om jag inte hade dragit några gränser för något hade jag nog kännt mig lite äcklad av mig själv faktiskt.
Tänk om du inte drar gränser? Gränsen på vad någon får göra emot dig? Säga till dig? Säga om andra? Det blir nästan tillslut som att du inte är något värt och alla runt omkring dig får göra vad de vill med dig...
Eller för oss tjejer, när en kille börjar flirta med en. Vart drar du gränsen? Hur långt får han gå? Hur hade jag blivit i min personlighet om någon kille fick gå hur långt han ville? Jösses, jag hade nog kännt mig som om jag var skräp. Att jag inte var speciell och att jag inte var något att ha. Att det fanns bättre tjejer än mig om jag tillät allting, vad som helst.
Eller skitsnack. Det råkar vi ut för allihopa. Vart drar man gränsen? Din polare säger något om någon annan. Kanske så att din polare säger vad någon annan har sagt till honom/henne i förtroende och säger det vidare till dig. Vad gör du med ditt nyfikna öra? Säger du helt seriöst till din polare: "Inte för att vara taskig men det här vill jag inte höra" ...
Jag har varit med om det en enda gång under mina 20 lååååga år här på jorden... kände mig helt plötsligt ass gammal.
Ne men, det är väl inte så mkt o säga om den grejen. Det var kort o gott så att jag hade berättat en personlig grej för min cellgrupp en gång i behov av förbön. Jag var lite orolig att just en person skulle berätta det vidare. Och när vi snackade lite om det så var jag påväg att berätta lite mer om det. Och personen sa så här till mig: "Inte för att vara taskig, men det här vill jag nog fakiskt inte höra."
Jag blev chockad faktiskt. Om jag ska vara helt ärlig, så blev jag det. Men på ett bra sätt. Den personen vann mitt förtroende och respekt helt och fullt i de orden! Ingen har någonsin sagt så till mig, ingen har dragit en gräns på det sättet. Det fick mig att tänka till! Nu var detta ett tag sedan, men det är fortfarande nyttigt att höra och nyttigt att tänka tillbaka till. För i allt detta, i den berättelsen, så började jag att tänka: "Vart drar jag MIN gräns?"
Ju mer jag har tänkt på det, ju mer så börja jag tänka att det faktiskt är dax för en förändring i mitt beteende. Det är dax att dra gränser, för min egen skull. Och varför skriver jag det här på min blogg för? Jo för att skicka tanken vidare. Vart drar du din gräns? Är det dax för en förändring i ditt liv? Du fixar allt bara du vill.
O btw, något jag också har tänkt på. Allting man hör, tar in i sitt liv, är inte alltid nyttigt. Ex skitsnack. Det är inte nyttigt för dig att du lyssnar på skitsnack. Varför? Ja låt mig säga så här, det heter skitsnack av en anledning right? Snacket är fullt utav skit. Precis som en bajspåse som är full av skit. Någon slänger ut sig skitsnack = Någon kastar en bajspåse full av bajs på dig. Ska du tillåta personen kasta skit på dig? Oftast så brukar vi vilja det. Lyssna på skitsnacket alltså. konstigt nog. Och något vi brukar göra i nästa stund, det är att sprida det vidare, kasta bajspåsen vidare.
För det första: Du blir skitig.
För det andra: Du sprider skit om någon annan. Du gör illa någon annan samtidigt som du själv luktar skit.
För det trejdje: Andra människor tappar både respekten och viljan att umgås med en bajspåse.
Jag gör nog som den där apan, bara för att du ska vakna lite grann. Jag slår dig med en käpp i huvudet och säger de tre magiska orden:
"Det är dax!"
"Alltså, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det gamla är förbi, se, det nya har kommit."
- 2 kor 5:17
Fridens! (:
Kommentarer
Trackback
