Becca Kristensson - En Jesu efterföljares blogg.

Någon sa en gång så här: 'Det är när Gud är tyst som han vill att du ska lita på vad han en gång har sagt till dig.' En annan har sagt: 'det står i ordet att du ska höra, du som har öron att höra med! Detta handlar självklart om andliga öron. Om du hör Gud, lyssna då.'

Jag vill höra Gud nu! Jag vill så otroligt gärna höra vad han har att säga om den här situationen! Men ist är det tyst... Jag vet att Gud har talat till mig förr om olika saker o ting men de han har sagt har inte rört min fråga: Varför, varför hände det här o det här? Varför ska jag få stå här med konsekvenserna o inte veta vad jag ska gå?

Jag vet inte, det enda jag har fått är: 'Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet.' Båda de två vägarna som jag ser framför mig som jag kan gå så kommer mitt hjärta bli skadat... Än en gång så får jag inte svar på min andra fråga: Finns det någon annan väg? Om inte, vilken väg ska jag då ta?

Hjärtat kan bli skadat utav många olika saker! Jag tror att det första som kommer upp när man tänker hjärta - kärlek. Men det finns så mycket mer som hjärtat kan ta skada på! Ex om någon går bort - hur ska hjärtat läkas? Vem ska man prata med och inte? Vart ska jag gå o vad ska jag göra? tiden går o dagarna går men jag står kvar i samma fråga - vart ska jag gå?
Ett annat ex på ett skadat hjärta - utnyttjad, misshandlad, mobbad, besvikelse. Vad gör man? Vart vänder man sig? Vart går man? Hur hanterar man situationen?
Vanliga frågor, och ofta gör vi fel val.

Jag har gjort fel val, ofta och många gånger, men alltid har jag vänt mig till Gud o Gud har hjälpt mig. Du förstår, det är endas Gud som kan läka ett skadat hjärta. Men, när Gud är tyst är det då för att han vill att du ska lita på vad han redan har sagt ELLER så är han inte tyst, det är bara du som måste ta bort 'vaxet inne i öronen.' Öppna din bibel, be och prisa Gud, då kommer du Gud närmare o du kan lättare höra hans röst!

Hör du som har öron att lyssna med! Hör hans röst, hör hur han vägleder dig, hör hur han ropar ditt namn, hör hur han ropar: Kom till mig ty det är endast jag som kan hjälpa dig att läka, det är endast jag som kan omfamna dig till fullo! Andra skulle kunna finnas där ett tag, de kanske t.o.m. sliter ut sig för din skull - men de orkar inte att ta på sig ditt ok o samtidigt bära sitt eget. Okunskap, oken ska kastas på mig för att ni båda ska kunna stå upp! Jag har redan tagit ditt ok! Men förlita dig inte på människor, i dem kan du bli läkt till en viss del, men läkandet kommer rivas upp om de lämnar o du står ensam kvar, vilket kan hända. För du måste kunna gå själv.
Nej, förlita dig på mig mitt barn, jag lämnar dig aldrig och jag omsluter dig alltid! Jag ger dig ny kraft för varje dag o jag bär dig även om du inte orkar gå! Kom, kom till mig med din börda, jag ska ge dig frid.

Varför kan jag skriva så där? Jo för jag vet hur han ropade till mig när min pappa dog. I varje kris är Gud nära, han är iofs alltid nära, men vi är känslomässiga varelser o det är speciellt när vi behöver tröst och närhet som har möter våra känslomässiga behov. Men han vill fortfarande att du o jag litar på honom, vilket vi också bör göra.

Men min fråga är: Hur ska jag lita på något som inte har blivit sagt? Det är sagt är: allt kommer bli bra. Det kan jag lita på! Men det som jag vill ha svar på har jag inte hört, svar på: Vilket håll ska jag gå o hur ska jag ta allt det här? Vad ska jag göra nu?

Jag minns när min pappa dog, allt stod så stilla. Allt i mitt huvud var stilla, varenda rörelse jag gjorde var en rörelse av slowmotion, men allt jag såg runt omkring gick jätte fort. Så fort så jag tillslut blev arg på människorna runt omkring! Hur kunde de köra bil jätte snabbt, bara köra förbi när det hade hänt något så tragiskt som att MIN pappa hade dött! Inte en min hade människorna runt omkring mig, ingen såg mig ingen brydde sig. Helt plötsligt handlade allting om mig. Helt plötsligt kändes det som att jag skulle vara i centrum av hela världen, jag o bara jag för att det var MIN pappa som var död. Död... innan hade inte orden o de tre bokstäverna någon betydelse, nu svider det i varje litet utal och i varje liten bokstav jag skriver när jag skriver ordet. Död. Kort o kanske obetydligt för många men så kraftfullt och betydelsefullt för alla.

Ja, jag skriver detta med tårar. Bara för att det är ett o etthalv år sedan o jag har läkt i mitt hjärta ifrån en sorgeprocess som jag la i Guds händer, så betyder det inte att jag inte har saknad. Självklart finns saknaden kvar o självklart så kommer den alltid att finnas kvar. Det är min pappa, vad trodde du?

Men om Gud är rättfärdig och mäktig att hjälpa mig igenom det där, då är han också rättfärdig och mäktig att hjälpa mig igenom det här. Där jag står just nu!

'Lita på mig, ty jag är Han som håller allting i min hand och som har skapat dig försiktigt och kärleksfullt.'







fridens.