Kaos.
Jag är verkligen den personen som inte vill få andra att må dåligt. Jag är den personen som vill få andra att vara glada, inte fejk glada - utan glada. Jag går runt själv o är glad och försöker sprida så mycket glädje omkring mig som möjligt för att andra ska bli glada. Med glädje så är det lättare att jobba, umgås och komma igenom livet.
Men en sak som jag verkligen känner nu.. det är att när man väl kommer hem o ser in i ens hjärta hur man själv EGENTLIGEN mår så är man hur ledsen som helst. Jag bär på så mycket just nu och det mesta utav det kan jag inte berätta...
Det är så lätt för mig att verkligen bära någon annans börda. Jag tar på mig den och sedan bär jag den. Gråter, mår dåligt och mycket mer pga att man bara tar på sig allt det här... helt sjukt.
Jag är tjejen som vill få andra glada.
Jag är tjejen som vill få andra glada på djupet.
Jag är tjejen som vill ta bort ledsamhets masken på andra människor,
och bara dela en äkta glädje.
Jag vill ta bort andras masker och kasta dem i havet.
Men något jag märker är:
Att dessa masker som jag hatar bär jag på själv.
o denna glädje som jag tror att jag har så att jag kan sprida dem vidare.. har jag inte.
Inte den ÄKTA glädjen.
Och den där ledsna minnen som jag inte vill ha - den har jag.
Dessa bördor som jag inte vill att andra ska bära - de bär jag.
Hur länge ska jag orka? o vad gör jag när jag inte orkar mer?
... Jag vet faktiskt inte.
Jag är utbränd, och jag vet det. Hur ska jag orka att ställa mig upp igen?
Kommentarer
Trackback
