Becca Kristensson - En Jesu efterföljares blogg.

Predikan var jätte bra! Men det var liksom 'efter mötet snacket' som jag bara kände att jag vill hem! Hem till Falköping, hem till alla vänner o nära o kära som man har! Men ist är jag här där jag känner att jag inte känner någon! Du vet människor som man verkligen känner! Åhhh vad jag saknar mina vänner!

Jag saknar min allra bästa vän som jag bara bodde 2 min ifrån! Saknar att inte kunna gå till henne när som helst! Saknar att inte prata med någon som man känner efter ett möte! saknar mammas mat!! Saknar min galna bror, saknar faktiskt att spela fotboll men den där sportfreaken i våran hall! (Om man saknar det, då saknar man nog allt xD ) Saknar morshan!!! Åhh galet vad jag saknar morshan!!

Saknar mina gamla klasskompisar, saknar barn&fritids programet.. galet knäpp låter det, ja jag vet.. but thats the truth! Jag saknar våra galna lektioner, saknar alla härliga bf lärare som gav hjärta o själ i oss elever! SAKNAR KOSKETNA FALKÖPING!

Jag fattar inte... jag saknar faktiskt de jag inte trodde att jag skulle sakna o jag längtar hem ?

Nee.. nu ska jag gå o dra täcket över huvudet en stund, sen ska jag ta tag i mitt liv o städa lite... men bläää ock då! :P


Ja här är jag, dagen outfit, dagens svåra håruppsättning (med andra ord, jag har lagt ned cirka 1 min på mitt hår..) och dagens smile... Alltså, det är ok med mig här borta i den lillastorplugg staden Uppsala.

Seriöst, jag borde gå o skaffa mig en hund eller något för jag låter så depprimerande! xD Vad hände egentligen? Jag som brukar gå runt o hoppa o vara glad 24/7.. galet :S

Jaja, ska dra mig nu!
Fridens!

Åhh, dagen har verkligen varit en stor klump i halsen! Igår var det nämligen 7 månader sedan pappa dog, 7 MÅNADER? det är så galet länge sedan o ändå så känns det som kanske 2 veckor sedan eller något! Känns så galet konstigt...
Jag började tänka igår kväll på det, då började klumpen i halsen komma tillbaka igen.. Det första jag tänka på när jag vaknade var: pappa. Det första jag gjorde när jag verkligen hade vaknat till liv var: gråta. Vad var det jag gjorde när jag grät, jo det var: be. Men fy vad jobbigt och svårt det är!! I början kände man ett så stor stöd ifrån Gud o en otrolig tröstande famn som bara fanns där, nu så blir det bara svårare och svårare att verkligen ta emot Guds famn, det är en kamp just nu.

På bibelskolan så märkte vänner att jag var ledsen och nere... ibland blir jag faktiskt så galet trött på mig själv! Att jag ALDRIG kan gömma ledsamheten? det är la på ett sätt bra... på ett sätt så känns det så dumt också..

Nu är jag hemma efter ett bra möte och ska egentligen sova med tanke på att man ska upp i morgon o vara med på basketen i kyrkan, men jag kan inte bara gå o lägga mig... jag tänker för mkt! Åhh... jag vill bara lägga ned allting i Jesu armar! O jag ber att Jesus ska ta allting men efter jag har bett så känns det som att jag tar på mig hela den där tunga väskan på mina axlar igen.... Önska att jag kunde lägga ned väskan för gott!

I den där väskan så är det inte bara sorg, utan också problem som finns runt omkring mig just nu som jag VET att jag ska och borde lägga ned.. men fy vad svårt det är!!!! JESUS, HJÄLP!!


Pappa... jag ringde till din mobil idag, din telefonsvarare fungerade o jag kunde få höra din röst! Jag hörde din röst för första gången på 7 månader!!! O vad jag saknar dig!!!

Jesus, är det okej att sakna och gråta över någon som du har frälst och som egentligen är hemma nu? Som är på rätt plats. Har jag ens rättighet till att sakna och gråta av sorg när du har gjort något så fantastiskt! Du har frälst min pappa av nåd genom tro! Jag är tacksam Gud, men jag kan inte rå för det.... jag gråter ändå.

Ärligt talat... Det är nu man önskar att ens bästa vän eller någon bara kunde hålla om en och bara finnas där samtidigt som man kan drunka i tårar. För då känns det ändå som att det är okej att sörja och gråta.... För just nu så känns det som att jag bara gör så fel i att ens kunna få gråta... Känns som att jag har ett stort rött F i pannan som bara står för: FEL och FAIL..

GAHHH!!!! önskar att pappa hade blivit frälst och kommit hem men slapp alla dessa jobbighets känslor om gråt, tårar och sorg! Önskar nästan att jag vore som en robbot som bara kunde leva i Guds kärlek och bara älska honom för att han säger att jag ska älska honom, för då slipper jag gråten i halsen! Då slipper jag att sörja, då slipper jag känna mig så udda som har en pappa som inte lever här på jorden längre.... Då slipper jag känna att det är något fel på min situation... det är något fel på mig. Jag känner mig så barnsligt dum just nu så om du bara viste!


In the last days,
I hold your hand.
In the last days,
I read the word for you.
In the last days,
I barley slept becuase,
I was supervised you.
In the last days,
I didnt understand,
how much it will hurt...
when you are gone.
I was there for you,
and now I miss you,
becuase you are not here with me....
Love you dad!<3

Fridens!

Asså, jag måste säga att det är grymt härligt att äntligen vara här. Vara där Gud vill att man ska vara!

Lektionerna har börjat lite smått och vi har haft två ämnen hitils: Bön och Guds karaktär o egenskaper. Bra ämnen, känner att man blir pepp till att läsa alla böcker osv. Men jag tror att det är nog meningen att alla lärare försöker nog peppa alla nya elever så här i början :P :) Men gott äre iaf! ^^

Har också börjat jobba på ett jobb som är seeegt :P Ne, det funkar men jag funderar på att söka något nytt med tanke på att det inte går så bra :/ Det är ett jobb där jag säljer prenumerationer på den kristna tidningen världen idag. Helt okej, det är iaf härliga kollegor där :)

Jaaa du....... så grymt länge sedan man var aktiv här känner jag x) Men ahh, ser att det är folk som följer bloggen även när jag inte skriver något :P Så kan det va :)

Jag funderar faktiskt på att börja blogga lite mer o skriva vad som händer här i Uppsala och på Bibelskolan :)

O du.. jag säger ett citat av Joakim Lundqvist: Om du inte har några planer för den här hösten (nu blire väl nästa host men men) gå bibelskola! Om du har planer för höstan, skrota dem o gå bibelskola!


Bless! :)

Asså, tiden går för fort!! Det känns helt otroligt konstigt! Om 3 dagar så är det ett halvår pappa dog! Den känns jätte konstigt för det känns som om det bara var 2-3 veckor sedan! Jag saknar honom..

Pappa jag önskar att du hade kunnat se hur bra jag har det här i Uppsala! Pappa jag saknar dig! pappa<3


orden blir mindre o mindre.....


http://www.youtube.com/watch?v=le-TG4sRRiQ
Det kommer en dag utan tårar<3

Frid!

Ett bibelord som har sedan 2 år tillbaka varit mitt motto har verkligen öppnat mina ögon i många tankar. Speciellt den här tanken: Jag vill ha o vill ha o vill ha, men det är inte förens det faller naturligt att det är Jesus som är det ENDA som jag söker så ska jag få det andra som jag också vill ha för Jesus ger mig det.

Vissa kanske redan nu vet vilket bibelord jag syftar på. Men för er som inte fattar så är det:

Matt 6:33 -
"Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Sök Gud för att du vill söka Gud, inte för att du ska få välsignelsen som väntar. Sök Gud naturligt o när det faller på plats, ja då ska du få allt det andra också.

Precis så som Abraham tänkte som det står om i Rom 4:21, så tänker jag också nu.
"Han var övertygad om att vad Gud hade lovat, det var han också mäktig att hålla."

Jag menar, om Gud har gett dig det ordet, att du ska bli välsignad om du söker hans rike och hans rättfärdighet först, då är han väl också mäktig att hålla det? Come on, Hallelujah vilken Gud vi har!!

Frid! :)

Jag minns allting, hur allting såg ut.. Hur du såg ut... SÅ fort jag kom in innanför dörren där du låg så började tårana rinna... Åh vad jag grät när jag såg masken som du hade runt munnen.. den där masken som hjälpte dig att andas... Min pappa kunde inte ens andas själv.. Åh älskade pappa vad jag saknar dig! Åh vad jag önskar att jag inte hade haft en sådan här smärta...

Folk undrar hur jag känner när det gäller killar o massa annat göjjs, ärligt talat,, kom igen, vardagen är sådan här hos tjejer, man frågar hur man känner o hur saker o ting känns! Så det är inte så otroligt konstigt att man får frågan hur man känner för någon kille hit o dit.. O jag är ärlig när jag säger detta: Jag vet inte.. Hur ska man kunna känna så mkt mer än saknad o sorg när man väl tar fram det?

Jag menar, i några månader nu så har jag tryckt undan smärtan, den kom då o då men inte ofta för jag fokuserade på plugget. Jag var väl medveten om vad jag gjorde. O nu låter jag smärtan komma fram. O vet du vad? Det gör ont...

Ja, det är sant, jag vet inte hur jag känner för saker o ting. MEn en sak vet jag! Jag känner saknad, jag saknar pappa. Jag känner sorg, det gör ont. O jag känner ändå glädje över att Gud tog hand om honom! Hallelujah för det! Ja det vet jag verkligen! Resten vet jag inte.. o jag vet inte när jag kommer få känna mitt vanliga liv igen. Får se vad som händer. Men just nu så står jag här o känner att jag har fokus på pappa! MIN pappa<3

Ja, jag vet inte vad jag känner. That's the truth! That's how it is.
MEn allt förändras, precis som vinter, vår, sommar och höst. Men allt har sin tid. Pre 3:1.
Låt det ta tid..

(Tålamod är inte min bästa vän! :P )

Frid!

I do miss u! Pappa.. jag önskar jag kunde få se dig, krama dig o prata med díg! Jag vet, jag kommer få träffa dig igen... men det är inte NU! Jag vill se dig nu..... Saknar dig! Älskar dig!


Att det kunde göra så här ont... det kunde jag inte ens föreställa mig! Vakna över att man gråter med en klump i halsen... Det var ord jag en gång hörde, ord som nu har blivit verklighet.

Det är som att leva i en mardröm!

pappa, jag älskar dig! O jag saknar dig BIG TIME!

kan inte sova.. som vanlig. tänker på dig pappa! Saknar dig!<3



Frid.

I morgon är det 4 månader sedan du dog pappa.. det går så fort! Jag önskar nästan att jag kunde vara tillbaka på det där sjukhuset fast ändå inte... Jag menar, bara för att kunna få känna din hand tryckas mot min när du var orolig om jag var där eller inte.. Jag saknar dina "hej" o dina skämt! Jag saknar din närvaro ändå.. även allt som har hänt, även allt dumt du gjort så älskar jag dig pappa! 

Jag saknar dig och jag älskar dig pappa! <3

:'/



Frid.

Längst upp ifrån vänster Farbror Kent sedan pappa Agne. Längst ned ifrån vänster, Faster inga-lill, Farmor Greta och Faster Gullan.
 

Farmor.. Jag var inte gammal när du försvann, men jag saknar dig! O jag önskar ändå att jag hade fått lära känna dig mer innan du gick bort! <3


Farfar! Du dog 10 år innan jag föddes. Önskade iaf att jag hade fått träffa dig, eller hade haft vetenskapen om att du hade träffat mig. :)


Pappa och Mamma<3 Hon var vacker, han var stilig! Det var och är mina föräldrar! Stolt*

Jag fick en skiva ifrån pappa några månader innan han gick bort. Det var släkt foton på den. Det är inte förens nu jag riktigt klarar av att kolla igenom den! Jag får se ett kort på farmor på första gången på väldigt länge! Jag märker verkligen att jag saknar den tiden då man var hos henne. Då man åt mat och gick runt och kollade på alla målningar som hon hade! I miss it!

Sedan kom jag till mamma o pappas bröloppsfoto.. jag har sett det förr och varje gång så börjar jag tänka per atumatik: Tänk om de fortfarande hade varit tillsammans. Tänk om pappa aldrig hade druckigt. Tänk om vi hade varit en vanlig familj... jag skulle verkligen viljat det! Men nu så har jag ett hål i mitt hjärta.. men jag vet att jag tänker ALDRIG låta mina barn få känna så här i deras hjärtan när de blir lika gammla som mig! Jag tänker inte gifta mig med en människa som jag kommer att skilja mig ifrån!

Men jag vet, det var inte pappas fel att det här hände. Inte heller mammas. Jag vet vem som är roten för allt ont här på jorden! Jag vet det, därför vill jag hålla mig till roten som är för allt gott. Jesus<3


Härmed säger en del utav denna fina släkt, God natt! :)

O btw, släktled kommer o går men Jesus består! ^^

Frid!

Det bara närmar sig allt mer o mer.. Idag är det bara TVÅ DAGAR KVAR!?!?!?! det går fort!! Sjukligt fort! :o

Vill ändå att pappa skulle varit med. Fast samtidigt kan jag se att han har det mkt bättre nu när han slipper lida. På något sätt så ser jag det klarare nu, nu när sorjen börjar blekna lite mer... Men den kan lika gärna komma tillbaka igen.. har varit med om det förr! Det kommer i vågor :S

När jag skrev att jag önska att pappa skulle varit med så helt plötsligt såg jag pappa i huvudet på mig. Jag såg att ifall han skulle sitta där så såg jag hans hängande öga och att han satt ned, mager. I smärta.. Ja, jag inser nu att han har det bättre nu, i himelen! :)

Pappa, min älskade pappa! Vi ses snart igen!<3

Love You!

Frid.

ibland önskar jag att jag var helt känslolös!
- Då slapp man gå på känslor, alltså göra saker för att man känner fört liksom.
- Man slapp tanken på hur smärtsamt det verkligen kommer att bli att lämna så många UNDERBARA vänner när man flyttar, ingen kan ersättas!
- Man slapp känna känslan hur det är att inte bli älskad, alltså gå vidare eller bli dumpad.
- Man slapp känna känslan att mista någon man älskar o bearbeta det situationen. Kan vara en nära vän, ens förälder eller pojk/flickvän.
- Man slapp känna känslan som kommer när man inte riktigt är nöjd med sig själv, sitt presterande eller utseende.
- Man slapp känna känslan att behöva bli sedd eller att andra ska tycka om en.
- Man slapp känna känslan som finns när man märker att flertal människor runt omkring en inte tycker om en.

Ahhh, man skulle missa en hel del jobbiga känslor!!!! Hade vart rätt gött... men o andra sidan så missar man ju de härliga känslorna som att vara glad, kär eller känslan som kommer när man har gjort något bra!

Ja du... känslor, det finns både gott o mindre gott med dem! Men samtidigt så är det skönt att veta att i himmelen så kommer det bara vara goa känslor, allt kommer vara perfekt! Det gillas! :)



1 kor 13:4-8 - Kärleken väg.
"Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte,
den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt,
den brusar inte upp,  den tillräknar inte det onda.
Den glädjer sig inte över orättfärigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, Den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting. Kärleken upphör aldrig."

O vet du vad det bästa utav allting är? Jo, att Jesus ÄR kärlek! <3

Frid! :)

Every day is so wonderful
And suddenly, i saw debris
Now and then, I get insecure
From all the pain, I'm so ashamed

I am beautiful no matter what they say
Words can't bring me down
I am beautiful in every single way
Yes, words can't bring me down
So don't you bring me down today

To all your friends, you're delirious
So consumed in all your doom
Trying hard to fill the emptiness
The piece is gone left the puzzle undone
That's the way it is

You are beautiful no matter what they say
Words can't bring you down
You are beautiful in every single way
Yes, words can't bring you down
Don't you bring me down today...

No matter what we do
(no matter what we do)
No matter what they say
(no matter what they say)
When the sun is shining through
Then the clouds won't stay


And everywhere we go
(everywhere we go)
The sun won't always shine
(sun won't always shine)
But tomorrow will find a way
All the other times

'cause we are beautiful no matter what they say
Yes, words won't bring us down, oh no
We are beautiful in every single way
Yes, words can't bring us down
Don't you bring me down today

Don't you bring me down today
Don't you bring me down today

Jag saknar dig pappa! Jag har inte så mycket ord längre, jag bara tänker.. ser bilder i mitt huvud.. Hur bearbetar man något som man knappt tror eller kan förstå att det är sant?

Det är så många tänkar i mitt huvud just nu, mitt i lägenhets och jobb sökande, mitt i "min nya inställning på att jag ska flytta" tänk och allting som händer, det börjar kännas som att det börjar bli lite för många bollar i luften. Men jag kan inte hålla på att fly så här som jag gör...

När pappa skulle dö så var en kristen undersköterare eller vad man ska säga, ahh iaf, en kristen människa var där som jag pratade med. Han gav mig lite info om ett kristet läger i sommar som är för någon som har förlorat någon. Den är på en kristen grund med en blandning av alla kyrkor som finns. Det kostar lite pengar men det är själavård och sådant där med i den.. Jag funderar på att åka dit i sommar.. Jag tror tyvärr inte att jag har pengar för det.. men jag tror jag kan behöva det.

Känns som att ingen förstår hur jag känner.. mina tankar och min sorg, inte ens jag själv förstår den eftersom jag springer ifrån den..

Jag saknar dig pappa.. som en stor glas bit skär in i mitt hjärta så skär det i mitt hjärta när jag tänker på att du kommer inte finnas där på min studen, du kommer inte få se min nya lägenhet, du kommer inte kunna finnas där o glädjas i mitt nya jobb, du kommer inte finnas där om jag gifter mig, du kommer inte få se mina framtida barn.. Det gör ont.

Jag tror att när jag är bland folk så försöker jag bearbeta att du har dött genom skämt, eller att jag pratar om dig på något sätt eller att jag bara försöker gå runt o är glad.. Jag är glad på ett sätt, på ett annat så är det som en klump i halsen på mig.

Det är inte många som förstår! Du var min pappa!! Ja, vi hade inte världens bästa relation, men hoppet om att du skulle bli fri ifrån alkohol o allt annat och att vi skulle få en bra pappa,dotter relation var så stark! Så stark så att det gör så ont nu när jag börjar förstå att det aldrig kommer att bli så. Kärleken hoppas alltid. Jag älskade dig pappa och jag älskar dig fortfarande! Du är ändå min pappa!
Det är inte många som förstår att det gör ont i mig att du är död, de tror att det skulle varit mycket värre om jag hade haft en riktig relation med dig pappa. Jag blir så ledsen när jag får höra det... Jag vågar/vill inte säga det heller att jag blir så otrolig ledsen över att de säger att det skulle varit värre om de hade förlorat sin pappa för att de känner deras pappa så mkt bättre... Hur kan man ens säga så?

Jag minns när Roger tog studenten, jag fick leda dig in i lägenheten för att du var så sjuk. Du har varit sjuk så länge, du har lidit så länge! Bara det gjorde ont att se!!!! Men ändå önskar jag att du kunde ha hunnit vara med på min student.. Att ha fått se dig där hade ändå betytt mycket för mig! JAg ville ändå att du skulle vara stolt över mig! O jag vet att du var stolt över mig och Roger! Du talade så mycket gott om oss på alla dessa sjukhus du var på osv. Du sa att du var glad över att jag och Roger var kristna för då viste du att vi inte var ute o söp en fredagkväll utan att vi var i kyrkan. Du var stolt över att vi valde Gud över allt annat och inte höll på med annat skit som kan bryta ned en människa.
Du var stol över oss, men jag ville ändå se dig på min student och jag ville se hur stolt du skulle ha varit över att jag tog studenten. Att jag har bra betyg, jag ville att du skulle se det. Åhhh, vad självisk jag låter.. men jag ville att du skulle vara där! Bara att du, den sociala, skämtsama Agne, skulle varit där!

Anledningen varför det gör så ont att du är borta, är inte bara för att du är min pappa. Utan också för att vi var så lika! Jag har inte förstått det förens du dog. Men jag är otroligt social och frimodig och det var du med. Du hade dina Agne skämt, o jag ärvde dem. Du var så smart när det gällde människor, du såg människor och kunde bara vara så psykologis, jag vet inte, men du förstod människan. Jag har fått höra ifrån höger o vänster att de tycker att jag är likdan där också. Vi var så lika! Jag var verkligen pappas lilla flicka. Men nu är jag inte det.... MIn pappa är död... O JAG SAKNAR HONOM!!! det är naturlig.....

Så snälla säg inte någon gång mer att det skulle vara jobbigare för dig -som har bott med din pappa hela dit liv och känner honom ut o in- att minsta din pappa! Det är något hemskt att mista sin pappa eller mamma, oavsätt om man känner dem mer än någon annan. Det är något hemskt som händer när ens förälder dör! Det är som att någon/något äter upp ens känslor innefrån!

Jag känner sådan stor skillad på mig själv sen pappa dog. Jag har blivit mer innåtvänd och gråter knappt. Blir jag ledsen så blir jag tyst. Jag kan säga emot om jag blir arg, men blir jag ledsen så vänder jag mig innåt! Ena dagen äter jag som en gris, andra dagen äter jag inget alls. Vissa tycker t.o.m. att jag äter som en fågelunge.. Ja, jag är väl medveten om att jag förändras, kanske så medveten så att andra inte ens ser att jag förändras. MEn vet du en sak? Att mista någon gör så att man förändras. Och man förändras inte bara för att, utan för att man sörjer. För att det GÖR ONT ATT MISTA EN FÖREBILD SOM MAN HAR EFTERLIKNAT HELA SITT LIV!

Jag var lik min pappa, jag var mer lik honom till beteende och tänkande än min mamma och jag är lik mamma till utsidan. MEn jag var pappas lilla flicka, jag hade samma skämt som honom och jag tänker i det kognetiva mnsterna som han gjorde. Jag ÄR pappas lilla flicka. O när ens pappa försvinner o man får stå på egna ben, så gör det ont!

Så till alla som tror att det skulle göra ondare för någon som förlorade sin pappa o kände sin pappa bättre än vad jag gjorde och att pappan inte hade blivit frälst, ifall ni tror att det skulle göra ondare att mista någon bara för det så har ni fel!! Grymt fel! För det gör ont o man kan inte jämföra den här smärtan! Det enda jag vet är att det inte är lättare för mig som om det skulle vara för någon annan.



Frid,

Hej på er gott folk, jag har fått möta Jesus, han är awesome! Gå o bli kristen! :D :P

Frid!

Asså vad gött med att känna känslan att NU är man FÄRDIG med ALLA uppgifter och inlämningar!!! JAG HAR GJORT DEN ALLRA ALLRA SISTA INLÄMNINGEN SOM SKA LÄMNAS IN TILL ÅLLEBERGSGYMNASIET!!! Asså, den känslan.. asså, det känns helt underbar! :D

Tack Jesus för att du har gett mig kraft, motivation och kunskap till att göra alla dessa uppgifter genom åren! Tack Jesus för att du har lett mig igenom världens kunskap och tack Jesus för att jag ska få ett helt år med dig och lära mig himelsk kunskap, närmligen så ska jag få lära mig vem du är genom bibeln på ett år på LOBC! Hallelujah vad jag längtar!!! :D Tack Jesus! <3 <3 <3 <3

UNDERBART!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

(vem vill ha ett år kvar? ingen ingen, ne vem vill ha ett år kvar? ingen ingen alls! Ingen ingen alls, ingen ingen alls, för vem vill ha ett år kvar? INGEN INGEN ALLS!! FÖR JAG TAR STUDENTEN!! Woho!)

Frid! =)

Jag må säga att man mår bättre utav att läsa bibeln! Det är nämligen så här att förra vecka så, av olika anledningar, läste jag inte bibeln mitt dumhuvud och jag mådde SKIT KASST pga det! Det var som att jag hamnade i en deppression eller något! Men sedan så började jag att läsa bibeln igen varje dag. Typ 2 kapitel på morgon och 2 på kvällen och dag efter dag så blev jag bara gladare och gladare och mådde bara bättre o bättre! Jag fick mer o mer kraft för varje dag som gick när jag väl började läsa BIBELN!

Hey, jag har ett tips! Om du är i någon slags deppression eller något, ta bort alla dess piller och tillfälligt glada göjjs grejer, läs bibeln ist! Där får du äkta glädje!

Frid! :D

Krishantering.. Ja det läste jag i 1:an. Inte viste jag att det skulle vara EXAKT så som jag lärde mig.. läskigt! Men så är det! Jag tycker ALLA verkligen ska läsa o lära sig det här! Krishantering gäller inte bara när någon dör utan i vardagslivet...
Vart är jag i min kris kanske ni undrar? Jo, jag vet att jag är i slutet på reaktionsfasen men verkligen inte i början av bearbetningsfasen. Dock så vet jag vad som måste göras för att komma in i bearbetningsfasen.. Sluta klandra mig själv.. SMÄRTA!! Ja det var det......

Här är lite info om de olika faserna, LÄS!
Chockfasen (kan vara i några timmar eller under någon dag)

Den inledande reaktionen kallas chockfasen. Denna första omedelbara reaktion innebär att den drabbade med all kraft försöker hålla det som hänt ifrån sig. För att skydda sig känslomässigt sker en blockering som gör att personen inte kan ta emot intryck utifrån. En del kan reagera med gråt och skrik, kanske skratta hysteriskt och andra reagerar med fysiska symtom som hjärtklappning, yrsel eller illamående. Den krisdrabbade kan nu behöva omvårdnad och beskydd, beroende på vilka symtom som uppvisats. Lämna inte någon i chockfasen ensam, möjligheten att kunna ta in information är starkt begränsad. I detta skeende är det ännu för tidigt att prata om det som hänt.

Reaktionsfasen (kan vara i några veckor upp till flera månader)

Smärtan som händelsen förorsakat bryter nu fram med full kraft. Det går inte längre att hålla det inträffade ifrån sig. Den drabbade börjar förstå och inse det inträffade. Denna tid är också mer ångestladdad än tidigare faser. Att förstå och acceptera det som hänt innebär att man tvingas konfronteras med hela den psykiska smärtan. Den drabbade börjar förstå konsekvenserna av det som skett. Att ta till sig det som hänt kan kännas mycket tungt. Det är ett arbete som går framåt i en pendlande rörelse: mellan att förneka det som hänt och att ta in det.

Ena stunden kan den drabbade vara glad, se framåt med hoppfullhet, för att i nästa stund falla ner i en avgrund av ångest, hopplöshet eller ilska. Fysiskt denna period, kan man reagera med kroppsliga reaktioner, som att känna ett behov av att fly med hjälp av alkohol eller lungnande mediciner. Men sakta, undan för undan, sker en bearbetning. Smärtan kan hållas undan längre och tillförsikten blir allt mer framträdande.                                                       

Bearbetningsfasen (kan vara i ett halvår upp till ett år)

Nu börjar den drabbade kunna lämna det akuta skeendet av krisen bakom sig. Från att tidigare ha varit intensivt sysselsatt med det inträffade och det förgångna övergår den drabbade sakta till att kunna ägna sig åt nuet och framtiden. De starka försvarsreaktionerna, som till exempel idealsering och beroendeprojiceringen på andra människor, överges. Den drabbade slutar skuldlägga sig själv eller andra, och börjar se mer nyanserat på situationen.
För att krisen ska innebära att en människas liv berikas, krävs det att man överger verklighetsförvanskningarna och accepterar en sann bild av det som hänt, hur smärtsamt det än har varit. Då har erfarenheten gett en ny styrka och livskraft som gör att personen lever ett rikare eller mer intensivt liv i framtiden. Glädjen, respekten och ödmjukheten inför livet har fördjupats.                                                                                                              

Nyorienteringsfasen (varar livet ut)

När någon tagit sig igenom och bearbetat krisens alla stadier och faser, kan denne gå vidare med det som skett. Minnet av upplevelsen kan vara borta, eller åtminstone vara under kontroll. En del saker kan aldrig glömmas men det går att försonas med det som skett. Den drabbade orienterar sig mot nya mål, värden och erfarenheter utan att förkasta det inträffade. Intresset för livet är åter riktat framåt.

Om någon misslyckas med att arbeta sig igenom krisen innebär det en begränsning, en inskränkning i livet. Denne kanske aldrig mer vågar vara nära eller helt lita på någon, personen kan bli bitter eller bära på ett ständigt hat mot någon eller något. Då har krisen begränsat individens sociala funktionsnivå. Tillfredställelsen i livet går förlorad och kan bytas mot isolering och bitterhet.   


Frid.

Åhh, jag vill inte. Varför ska det vara så här för! Asså jag pallar inte med detta! Så sjukt mkt o jag orkar inte.. varför kan inte allt bara falla på plats, att allt skulle kunna bli ok för en gång skull.... Låter som en klagande liten flicka som bara klagar... vill inte det!

Jag vill verkligen kunna gå runt med ett leende på läpparna och känna att det är äkta! Riktigt äkta glädje! Det har varit några gånger jag verkligen har fått känna glädje men senare när man tänker på den glädjen så kommer jag på att jag får inte gå o bli glad i det där för jag måste lämna det! tyvärr.. Men annars skadar jag mig själv ännu mer... Frågan är hur? HUr ska jag kunna lämna? Jag har ju provat ALLT! :S

Vad ska jag göra? Jag vill verkligen bara att allt ska vara bra!

Jag vill stanna i fkp ett år... men jag klarar inte det. Så mkt runt omkring, så många minnen härifrån.. Jag måste iväg! Men jag vill inte det NU.. eller? ÅHHHHH!
 


Gud, du sa till mig att det kommer komma mycket motgångar framöver. Du hade rätt, som vanligt, men du sa också att det är ENDAST du som kan ge mig kraft! Att jag ska be till dig o DU ska ge mig kraft! Jag har bett, o kraften har kommit.. men den har också gått lika fort som den kom. Snälla Jesus, ge mig kraft! Jag känner mig så kraftlös.
Jag märker verkligen att det är som att gå emot en stor ström när man blev kristen för 4 år sedan. Inget har varit lätt! Varken då, eller nu! Det är så många som bara vill gå med strömen och inte förändra det som är fel och trasigt. Det är så många som klagar på en när man försöker reparera det trasiga. Men när man har stått där med förändring så har det varit DIG man har litat på och DU har gett mig kraft Jesus! Snälla ge mig kraft ut ur denna röriga soppgrötgryta! 
...Men ja, det stämmer väldigt mkt det som Joakim Lundkvist sa en gång:
"Det är inte alltid lätt att göra det som är rätt." 

Amen.

Frid.