Minns allt.

Jag minns allting, hur allting såg ut.. Hur du såg ut... SÅ fort jag kom in innanför dörren där du låg så började tårana rinna... Åh vad jag grät när jag såg masken som du hade runt munnen.. den där masken som hjälpte dig att andas... Min pappa kunde inte ens andas själv.. Åh älskade pappa vad jag saknar dig! Åh vad jag önskar att jag inte hade haft en sådan här smärta...

Folk undrar hur jag känner när det gäller killar o massa annat göjjs, ärligt talat,, kom igen, vardagen är sådan här hos tjejer, man frågar hur man känner o hur saker o ting känns! Så det är inte så otroligt konstigt att man får frågan hur man känner för någon kille hit o dit.. O jag är ärlig när jag säger detta: Jag vet inte.. Hur ska man kunna känna så mkt mer än saknad o sorg när man väl tar fram det?

Jag menar, i några månader nu så har jag tryckt undan smärtan, den kom då o då men inte ofta för jag fokuserade på plugget. Jag var väl medveten om vad jag gjorde. O nu låter jag smärtan komma fram. O vet du vad? Det gör ont...

Ja, det är sant, jag vet inte hur jag känner för saker o ting. MEn en sak vet jag! Jag känner saknad, jag saknar pappa. Jag känner sorg, det gör ont. O jag känner ändå glädje över att Gud tog hand om honom! Hallelujah för det! Ja det vet jag verkligen! Resten vet jag inte.. o jag vet inte när jag kommer få känna mitt vanliga liv igen. Får se vad som händer. Men just nu så står jag här o känner att jag har fokus på pappa! MIN pappa<3

Ja, jag vet inte vad jag känner. That's the truth! That's how it is.
MEn allt förändras, precis som vinter, vår, sommar och höst. Men allt har sin tid. Pre 3:1.
Låt det ta tid..

(Tålamod är inte min bästa vän! :P )

Frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0