bomb efter bomb..
Jag blev glad o hade hopp i några timmar, sedan så blev glädjen till mos i bara några minuter... Jag ser iaf att Gud har INTE lämnat mig! Han står där bredvid mig o försöker hjälpa mig. Tack Gud!
Dock önskar jag att jag kunde gräva ned mig någonstans tills striden är över.. vill rymma iväg just nu..
Kommentarer
Trackback
