pappa.
Jag hatar verkligen alkoholen.. hatar! Inte ogillar, Hatar!
pappa, jag känner gråten komma upp när jag bara tänker på att jag skriver det här. Men pappa, jag önskar så sjukt mkt att du kunde sluta med det beroendet du har. Jag frågar mig själv ibland, hur ska jag kunna hjälpa andra i det problemet du har? Jag vill, men kommer jag klara det? Det ligger så närma mitt hjärta, kanske för nära. Men samtidigt så har jag fått kraft från åvan varje gång jag är på fältet. Tackar Jesus för det, o jag får lita på hans uppdrag som han har gett mig.
Pappa, jag kan inte prata med dig, inte träffa dig,inte se dig,inte höra dig. Inget. Jag var ute o gick o jag såg den platsen där vi var tvungna att sätta oss för dina lugor inte klarade av att gå ett steg till. Jag vet inte hur länge vi satt där, men det började bli en vardag för mig. Där o då. Förlåt pappa, men jag skäms över dig. Förlåt! Jag vill inte se dig så, o jag vill inte att andra ska se dig så! Snälla pappa, förlåt!
Pappa, jag vet att det är så sjukt svårt med dina beroenden... Men snälla, jag vill så sjukt gärna... snälla...släng skiten!
Det gör så ont! Så sjukligt ont! Jag får tröst ifrån Herren, men samtidigt vill jag söka någon som jag känner trygghet ifrån. Någon jag kan bli omfamnad ifrån o bara gråta. Någon som förstår det här! Någon jag har tillit till! Någon jag kan se i personens ögon o för engångs skull se att den här personen vill endast väl! O det jag säger till henne/honom stannar där! Känner trygghet rakt igenom. Känner att jag inte påverkar den här personen negativt eller bryter ned den här personen om jag berättar allt. Berättar detaljer för att få ur det ur mig.
Jag önskar så gärna...
aj det gör så ont!! För att jag inte helt ska bara.. jag vet inte, klappa ihop.. så pratar jag med en vän på facebook emellan åt. Prata om något helt annat. Hon vet inte att jag är i sorg eller har ont, det känns bra. Måste varjera. Men nu kom vi in på tråkiga saker, hon gråter, jag gråter... oboy..
Pappa, du skyller på allt o alla. Du lägger skulden på min familj. Du ger mig dåligt samvete i att berätta att du kanske dör i morgon.. att höra det varje gång man träffar dig är inget man vill höra!! Får bita mig i läppen varje gång så att det gör riktigt ont så att jag inte börjar gråta framför dig. Vem skulle vilja det i mitt läge? Gråta framför dig....
Jag klarar inte av det här! Jag vill bara bort från det här! Jag vill inte mer! Kan det inte vara över?! Det känns som att jag är liten o allt kommer tillbaka till mig, det som sätter så djupa o jobbiga sår!! Jag önskar allt kunde öppna upp sig så mkt så att all smärta inom det här området bara försvann! Så att man kunde sy ihop mitt hjärta en gång för alla.
Jesaja 41:10
"var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig."
Mitt hopp, min tro, min klippa, min kärlek, mitt allt, Jesus.<3
Frid!
pappa, jag känner gråten komma upp när jag bara tänker på att jag skriver det här. Men pappa, jag önskar så sjukt mkt att du kunde sluta med det beroendet du har. Jag frågar mig själv ibland, hur ska jag kunna hjälpa andra i det problemet du har? Jag vill, men kommer jag klara det? Det ligger så närma mitt hjärta, kanske för nära. Men samtidigt så har jag fått kraft från åvan varje gång jag är på fältet. Tackar Jesus för det, o jag får lita på hans uppdrag som han har gett mig.
Pappa, jag kan inte prata med dig, inte träffa dig,inte se dig,inte höra dig. Inget. Jag var ute o gick o jag såg den platsen där vi var tvungna att sätta oss för dina lugor inte klarade av att gå ett steg till. Jag vet inte hur länge vi satt där, men det började bli en vardag för mig. Där o då. Förlåt pappa, men jag skäms över dig. Förlåt! Jag vill inte se dig så, o jag vill inte att andra ska se dig så! Snälla pappa, förlåt!
Pappa, jag vet att det är så sjukt svårt med dina beroenden... Men snälla, jag vill så sjukt gärna... snälla...släng skiten!
Det gör så ont! Så sjukligt ont! Jag får tröst ifrån Herren, men samtidigt vill jag söka någon som jag känner trygghet ifrån. Någon jag kan bli omfamnad ifrån o bara gråta. Någon som förstår det här! Någon jag har tillit till! Någon jag kan se i personens ögon o för engångs skull se att den här personen vill endast väl! O det jag säger till henne/honom stannar där! Känner trygghet rakt igenom. Känner att jag inte påverkar den här personen negativt eller bryter ned den här personen om jag berättar allt. Berättar detaljer för att få ur det ur mig.
Jag önskar så gärna...
aj det gör så ont!! För att jag inte helt ska bara.. jag vet inte, klappa ihop.. så pratar jag med en vän på facebook emellan åt. Prata om något helt annat. Hon vet inte att jag är i sorg eller har ont, det känns bra. Måste varjera. Men nu kom vi in på tråkiga saker, hon gråter, jag gråter... oboy..
Pappa, du skyller på allt o alla. Du lägger skulden på min familj. Du ger mig dåligt samvete i att berätta att du kanske dör i morgon.. att höra det varje gång man träffar dig är inget man vill höra!! Får bita mig i läppen varje gång så att det gör riktigt ont så att jag inte börjar gråta framför dig. Vem skulle vilja det i mitt läge? Gråta framför dig....
Jag klarar inte av det här! Jag vill bara bort från det här! Jag vill inte mer! Kan det inte vara över?! Det känns som att jag är liten o allt kommer tillbaka till mig, det som sätter så djupa o jobbiga sår!! Jag önskar allt kunde öppna upp sig så mkt så att all smärta inom det här området bara försvann! Så att man kunde sy ihop mitt hjärta en gång för alla.
Jesaja 41:10
"var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig."
Mitt hopp, min tro, min klippa, min kärlek, mitt allt, Jesus.<3
Frid!
Kommentarer
Postat av: Carro
åh vännen.. <3 Önskar verkligen att jag kunde göra något för att få din smärta att försvinna.. Alkohol borde inte finnas över huvud taget.. Tänker på dig<3 Hör av dig om de är något. du är aldrig ensam<3
Trackback
